Inledningsspel

Våra hjältar lämnade sin läromästare Inkvisitor Lukos Givrillion med en entydig och till synes vansinnig order: åk tillbaka till Eratora och fängsla den fruktade fienden Judah Ezar- häxa inom det Laksemiska nätverket och mördare av tusentals och förvridare av hundratusentals.

Sällskapet akolyter färdades i flera veckor med ett skepp styrt av en drogberoende skeppare vid namn Maximillian som var synbart överlycklig över sin chans att leverera gods till Eratora, planeten som legat i karantän i snart tio år på grund av det elektroniska Raaban-viruset. Då fartyget närmade sig planeten och dockade på tullstationen vid en av månarna blev det tydligt att Givrillion tvingats spänna alla sina muskler för att få skeppet att passera. Enbart ett fåtal skepp tillåts varje år att lämna eller ankomma till Eratora och varje detalj på skeppet granskades noga och journalfördes.

Till slut seglade gruppen av akolyter ner genom atmosfären i ett arméskepp och lämnade Maximillian i väntan runt planeten. Akolyterna satt tysta mitt emot varandra, fortfarande osäkra inför vad som väntade dem, och sårade av de upplevelser som den senaste tiden tvingat dem genom.

Akolyterna anlände till en militärbas utanför staden New Panther och lämnade sin ledare där för att klargöra formalia. De tre andra akolyterna åkte med svävare in till Staden som välkomnade dem hem men en röd morgonsol som vräkte sig upp ur oceanen på andra sidan staden. Vid infärden mot centrum syntes tydligt hur åren som gått brutit ner de kvarter, familjer och människoliv som tidigare levt i rikedom i en fungerande stat med mat och husrum för alla. Ruinhus med tiggare, söndriga hål i gatunätet och mörka svarta byggnader som saknat ström sedan länge men som fortfarande kryllade av människoliv.

Svävaren tog sällskapet förbi den mäktiga Haza-El katedralen- Ministoriets största skapelse på många solsytems håll, Nikoleta-arenan, Slottet (som tidigare tillhört Pyrrhus men nu tydligen gått över i Polydekus ägo), fabrikskvarteren som nu låg öde, stadens väldiga parker och Soonada den enorma marknaden. Skeppet anlände till slut till en av de två skyskraporna, Twin towers, där Pyrrhus nu ägde övre delen av den ena. Akolyterna for upp till byggnadens topp, hissdörrarna öppnade sig och de klev in i adelshuset Pyrrhus mottagningshall.

Akolytsällskapet kom under täckmantel- som utredare för militärens topphemliga forskningscenter med syftet att äntligen bryta Raaban-virusets förbannelse.

Pyrrhus innersta sken av den vita rena adelsfärgen, vita liljor i vaser och vita draperier och statyer. Längst med väggarna stod tjänare i grått och i rummets mitt omgärdades Lady valeria Pyrrhus av ett tiotal ädlingar i vitt. Valeria välkomnade sin son Joshua hem. Han såg också att en märklig neonblå tatuering tycktes röra sig över huden på Valeria.

Valeria bjöd in de tre och erbjöd dem logi och tillgång till adelshusets laboratorium. Hon försökte även få dem att dela sina framtida reslutat med adelshusets forskare men det motsatte sig Josias, officiellt sällskapets Xenos-expert. Valeria berättade bland annat att inkvisitors-kontoret sedan flera år legat öde efter att en av akolyterna, en kvinna vid namn Lavinia Bosmat förrått gruppen och troligtvis dödat dem. Hon är sedan många år en av de mest eftersökta brottslingarna i staden- men ännu har hon inte infångats.

En av tjänarna fångade Dallas uppmärksamhet. Det visade sig vara Sivion, också känd som Two-face och en av Darrens närmaste män för Misfits. Dallas lyckades få en pratstund med Sivion och bjöds då in till en fest med gamla gänget samma kväll. Dallas frågade även efter Pauline och fick efter flera undvikande svar beskedet att Darrel kanske vet något.

Sällskapet avbröts av ännu en gäst- representanter för adelshuset Polydekus. In genom hissdörrarna klev självaste Sanibar, ledare för Polydekus och nu en krympling med käpp. Bredvid sig hade han sin rådgivare Nicodemus Asa- en man med vitt hår och en rispig hes röst. Akolyterna kände genast igen honom som Judah Ezar. Sällskapet från Polydekus bar- mot all adelsetikett färger av alla slag i sin klädsel och två tjänare dristade sig till att hångal mot en vägg. Nicodemus/ Judah vandrade in i salen som han ägde den och slog sig ner i en av de vita sofforna, jämte akolyterna själva. Med sig hade han även en väldig man klädd i pälsar med någon slags ögonmask- Simeon Longius, troligtvis en gammal storviltsjägare på planeten.