Förmörkelsen närmar sig och akolyterna sover tungt i sina sängar efter första dagens upptäcktsresa i sitt gamla liv- New Panther. Under natten drömmer de alla samma rum. Var och en av akolyterna sitter på sin säng i barndomsrummet och är nu en tio år gammal pojke som i nattens mörker dinglar med fötterna strax ovanför marken. Allting är sig likt, skrivbordet står där det ska stå, golvet är samma färg som förut, leksakerna i hörnet finns kvar- och den där fläcken i taket ovanför kudden som förvandlades till ett ansikte strax innan ögonen gled igen. Något är dock annorlunda- rummet omges av tunga mörkröda draperier och luften är tjock av frän stickande doft av Acaciablomman. Något rör sig bakom draperiet, och plötsligt kliver en kvinna fram och stirrar på den lilla pojken på sängen. Hennes blick är desperat och mycket bestämd. Hon rör sig mot honom med sin långa smala kropp. Öronen är spetsiga och sticker fram ur det blonda hårsvallet och runt hennes hals hänger en pulserande röd ädelsten. Kvinnan pratar på ett okänt språk, och ändå hör barnet hennes röst i huvudet. ”Hon kommer snart”. ”Hon kommer snart!”. Kvinnans ansikte förvrids av hopplöshet. ”Hon som törstar! Demiargen.”
Kvinnan tycks höra något ljud, vänder sig och slinker in bakom draperiet och utbuktning i tyget där hon står försvinner. In genom dörren kliver pojkens mamma och pappa in. Det är dock något som inte stämmer. De båda föräldrarna bär tunga kängor och är ovanligt storväxta. Pojken på sängen tittar upp på deras flinande ansikten, och i samma stund som föräldrarna kärleksfullt greppar varandras händer blir det uppenbart att det är häxan Judah Ezar och Inkvisitor Lukos Givrillion som, iklädda mamma- och pappamasker, klivit in i rummet. De båda går skrattande fram till draperierna och drar undan dem. Rummet visar sig vara omgivet av stora fönster. Där utanför syns Eratoras planetyta som härjas av eld. På natthimlen störtar brinnande meteoriter som fallna änglar. Den väldiga oceanen bortom kontinenten kokar och upp ur havsytan reser sig torn och byggnader och en väldig stad, som först tycks vara täckt av miljarder myror. Det är inte myror. Det är liv. Inte mänskligt liv.
Akolyterna vaknar upp i sina sängar. Josias Revu tittar ner i sin säng och upptäcker att den är fylld av små svart skalbaggar. Han ska precis kasta sig ur sängen då han ser att en liten flicka sitter i fåtöljen på andra sidan rummet. Hon skrattar och ler och försöker sträcka en hand mot honom. ”Jag kan inte komma till dig”, säger hon, och när hon rör sina armar skramlar de kedjor som hänger från hennes kropp och binder henne fast i stolen. ”Du måste komma till mig!” Josias vaknar på riktigt. Flickan är borta men insekterna finns kvar och kravlar över hela hans kropp. Josias rusar upp ur sängen och ut i matrummet där han i panik försöker borsta bort insekterna.
Då Dallas vaknar står någon i rummet. Sivion Two-Face rotar i Dallas grejer. Dallas pressar honom att berätta att Sivion försökt komma tillbaka till Misfits genom att karva av sin tatuering med rakblad. Sivion blev dock inte insläppt hos Misfits utan ber om Dallas hjälp.
Joshua beordrar tjänarna att rensa ut insekterna i Josias rum och sällskapet slår sig ner för att äta frukost och planera sina insatser. De kommer överens om att eftersom de är i fiendeland ska ingen av dem ge sig av ensam.
Dygnets studier av Kapten Hansels förvirrande och ofta motsägande klotter har gett resultat. Bland anteckningar om olika kroppsliga krämpor, strödda svordomar och klotter i marginalen framkommer att Kapten Hansel till stor del fokuserat sina efterforskningar på en del av Secret Service- Saniteten. Saniteten är en avdelning som på planetnivå arbetar för att rensa ut stadsfientlig information från databaser och arkiv.
För tiotal år sedan tog Saniteten över en utgrävning i ett träsk några dagsresor med bil söder om New Panther. Godset från grävningen försvann och flera av de inblandade arkeologerna avled senare under mystiska omständigheter.
Kapten Hansel har även antecknat saker om alla de sjukdomar och epidemier som bröt ut strax efter att dataviruset slog till- dessa sjukdomar drabbade framför allt de fattigare delarna av staden. Dessutom visar det sig att viruset slog till med full styrka vid ett exakt klockslag och redan nästa dag fanns hela organisationen på plats för att försätta planeten i karantän.
Mycket mer information ser ut att kunna dras fram ur undersökningen, men för detta krävs Kapten Hansels samarbete- eller månader av studier och biblioteksarbete...
Joshua får av Valeria Pyrrhus reda på var brodern Euhippos gömmer sig och hela gruppen akolyter åker till Ficaias Vårdhem- ett mentalsjukhus för stadens absolut rikaste invånare. Omgärdad av ett svart metallstängsel ligger vårdhemmet- ett gulputsat slott- på en kulle i utkanten av staden. Akolyterna mötts av Direktör Goria, en storväxt uniformerad man som visar dem till huset. Gräsmattan täcks av grupper av intagna adelsmänniskor som spelar kort, läser och konverserar. Här och var finns även blåklädda skötare. Precis vid ingången far plötsligt en patient upp och börjar skrika om insekterna som kryper överallt på honom. Direktör Goria kastar sig över honom och neutraliserar patienten med ett kraftigt armlås.
Brodern Euhippos visar sig ha ett eget torn med ett speciellt rum där han kan spännas fast och få elstötar. Hela avdelningen täcks av hans mural-målningar som föreställer planeten, bisarra geometriska mönster som smärtar i ögonen- och på ett ställe: en bild av akolyterna som tittar på bilden av sig själva.
Euhippos sitter på en säng i sitt rum och ritar en bild av en kvinna, som visar sig vara Pauline. Det runda rummet omgavs av tunga mörkröda draperier. Joshuas bror är nu svart i huden efter att ha vandrat ut i öknen och funnit ett Eldshål som han stirrat ner i- och förvandlats till en Eldsburen, en profet. Detta gjorde honom vansinnig under flera år och han ”förlorade” då sin fru och hennes barn.
Euhippos berättar att han stängt in sig på mentalsjukhuset eftersom han är jagad av mäktiga psykers och andra. De hålls dock borta av honom här. Euhippos berättar även att adelshuset Pyrrhus är korrumperat, och han uppmanar sin lillebror Joshua att ta över det från Valeria. Euhippos klargör att han inte tänker befatta sig med Polydekus och Nicodemus Asa (Juda Ezar).
Under samtalets gång tittar Dallas ut genom fönstret och får se att patienterna nere på gräsmattan tycks ha blivit vansinniga. Ett blodigt slagsmål har brutit ut där patienter och vårdare ursinnigt slåss med varandra. Små svarta insekter slår sig ner lite överallt i rummet, likadana som fanns i Josias säng efter drömmen.
Euhippos ber om hjälp att kontrollera sina vilda krafter och Josias sätter sig ner med honom på sängen och vandrar in i hans medvetande. En isande kyla lägger sig över rummet, de bådas pupiller far bakåt och försvinner och Josias befinner sig plötsligt djupt inne i Euhippos medvetande. Det han ser chockar honom. I hans eget medvetande består ”kraften” av ett ”rum”, en grotta och så även för andra psykers Josias varit i kontakt med. I Euhippos inre är denna grotta väldig, enorm bortom allt förnuft och fullständigt tom. Med andra ord en potentiell kraft bortom allt förstånd. Mötet med detta blir för mycket för Josias och han kastas ut ur den Vilda Psykerns hjärna, far bakåt från sängen och svimmar för ett ögonblick av smärtan.
I samma stund hör sällskapet högljudda dunk på dörren och Galla gör för att undersöka. Genom dörrens titthål ser han direktör Goria som slår sin blodiga panna mot dörren. Galla sliter upp dörren och möts av Gorias vansinniga blick. Direktören för mentalsjukhuset kastar sig mot Don Gall för att slita av hans strupe med tänderna. Han hinner dock inte mer än lämna marken innan Gallas revolver blåser bort halva ansiktet. Innan Don Galla slår igen dörren hinner han se ytterligare två blåklädda vårdare som med galen blick rusar rakt mot dörren. Don Galla reglar och låser, och hör de båda vårdarna slå sina ansikten mot träet på andra sidan dörren.
En flickas röst (samma som talade till Josias på morgonen) får Dallas Winston att öppna dörren och de två vårdarna kastar sig in, för att få med sig Euhippos därifrån. Dallas låter en av dem falla över sig, rullar bakåt och håller upp kätterskt förvridna mannens huvud så att Kommissarie Joshua Pyrrhus kan spränga huvudet med ett välriktat skott från en enorm Bolt Pistol. Don Galla drar till sig den andre med sin piska och avrättar honom på nära håll.
Joshua kastar upp sin bror på axeln. Josias vaknar upp och sällskapet tar sig ut i hallen där de möts av hord av vansinniga adelsmän i vitt och blåklädda vårdare. Med en mental ansträngning som får taket att täckas av is söver Josias de flesta av dem. De andra skjuts ihjäl eller slåss ner av Dallas armbågar på väg ut. Akolyterna slänger in Euhippos i bilen och lämnar Ficaias vårdhem bakom sig.
Don Galla beordrar Joshua att köra ut ur staden, istället för att åka tillbaka till Pyrrhus skyskrapa. Akolyterna kör längre och längre bort från civilisationen, på små grusstiga far man genom skogar, förbi kulliga landskap, övergivna fabriksområden och jordbruk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar