Eratora

Inte förrän ni lämnade er hemplanet Eratora insåg ni vilken bjässe till planet det var, större än någon som ni någonsin träffat på. Trots detta är själva levnadsutrymme på planeten mindre än på de flesta andra. Största delen av ytan är täckt av vatten och undervattensstormar (troligtvis skapade av gravitation från Eratoras sju månar) hindrar byggande på havsbotten. Istället lever allt mänskligt liv på den enda kontinenten som finns. Norra delarna av kontinenten sträcker sig strax över ekvatorn och de södra delarna är ständigt frusna.

Norra delarna av planeten kallas Öknen, och är i sanning en öken. Trots hundratals år av försök att få liv att växa och leva här har man inte lyckats och många tror att detta beror på att Kejsarens goda andar vistas i öknen. Bevisen på detta är de till synes bottenlösa hål som då och då dyker upp i Öknen, där den som vågar kika ner kan se ett brinnande ljus långt ner i mörkret. Många är de präster och visa män och kvinnor som vandrat nakna upp i Öknen och kommit åter med kejsarens heliga glans i blicken, tuggandes fradga och skrikandes heliga ord.

Planetens primära inkomst har i hundratals år varit dess guldgruvor som ligger som svampar överallt där bergskedjorna breder ut sig.

Flera stora städer finns på planeten. New Panther är huvudstaden och den plats där vårt spel primärt kommer att utspela sig. Tänk er staden som New York hundra år in i framtiden. Husen är höga och gatnätet vältrafikerat men det är ändå en stad, en västerländsk gigantisk stad. Det finns bostadsområden, affärsområden, industrier etc. New Panther är annars känd som parkernas stad, och var hela solsystemet ädelsten på den tiden då Eratora härskade över alla sina grannar som den stora ekonomiska jätten. Det var innan Raaban-viruset infekterade datanät och teknologi och kastade Eratora ner i fördärvet och hindrade all export och import.

Före viruset var New Panther känd som parkernas stad. Det anses som lyx att omge sig med grönska och New Panthers invånare, arbetare som adel var verkligen nedlusade med lyx. Överallt syntes enorma grönområden. De största var kanske Arbetarnas park- Vilan samt Slottsparken. Slottsparken var den park som omgav Vita slottet- ett av få enorma byggnader i staden. Slottet var herresäte för adelssläkten Pyrrhus- den mäktigaste av adelssläkter. I Slottsparken umgicks det fina folket i staden.

De andra två adelshusen är Polydekus och Yvain. Adeln på Eratora levde ett stillsamt döende liv innan Raaban-viruset och hade fått se sin makt tas över av köpmännen. Då Raaban-viruset slog till flydde köpmännen hals över huvud och adelshusen har nu åter stigit till makten. Inom adeln härskar ideal som bygger på sexuell avhållsamhet (Förbjudet med samlag innan äktenskap!!), korrekthet, tillbakadragenhet, minimalism och stillsam heder. Tjänare behandlas väl men ska hålla sig tysta och i bakgrunden och klä sig i grått. Adel klär sig i vitt. Skratt sker enbart som en social markering om pinsamhet. Renhet och äkthet är viktiga förord. Dueller sker om hederssaker och berusning är ett socialt självmord i adelskretsar.

Dueller har för övrigt spridit sig till andra klassgrupper och även bland arbetare kan konflikter lösas genom svärd eller påk. Folkmassan har också en förkärlek för skådespel i form av gladiatorspel, och adelshuset Polydekus äger en enorm arena mitt inne i staden, dit väldiga bestar från hela Eratora hämtas, för att slaktas i arenan. För det kanske ska sägas att djurlivet på Eratora ofta är bestialiskt och förhistoriskt. Något i luften gör djurlivet ofta fientligt och gigantiskt. Före viruset hämtades många bestar från Eratora till gladiatorspel på andra planeter….

De tre adelshusen lever sedan hundratals år i total konkurrens och fiendeskap, under vänskapliga förtecken, dvs man skjuter inte huvudet av varandra men jävla i affärer…

Arbetarklassen är gigantisk, mängder av människor har behövts i gruvindustrin och stora delar av städerna består av arbetarklassens bostadsområden. Före Raaban-viruset var arbetarrörelser och liknande i stort sett okänt men idag finns det stora aggressiva grupperingar inom arbetarklassen.

Tidigare rådde stora friheter i New Panther men för omkring fem år sedan ledde virusets nedbrytningar till enorma gängkrig. Till slut lyckades polisen, Gardet, få kontroll över de flesta stadsdelar och man har sedan dess totalt vapenförbud på offentliga platser. Vissa stadsdelar är dock fortfarande i händerna på gängen.

Eratora var tidigare en välfungerande ekonomi, nu kan mycket få skepp ta sig till och från planeten och det har lett till en enorm svarthandel, med marknader och byteshandel mitt inne i städerna. Det som inte kan produceras på planeten är oerhört svårt att få tag på. Droger har blivit enormt vanligt, folk gör att för att glömma den misär de lever i. Byggnader har inte kunnat repareras sedan inbördes- och gängkrigen och många människor lever i missär på gatorna, och vissa säljs som slavar- något som var förbjudet och fullständigt okänt då ni lämnade planeten.

Viktiga platser är det fortliknande gigantiska polishuset samt prästernas väldiga katedral som sträcker sig långt upp bland molnen.

Raaban-viruset har slagit ut alla datasystem och få saker finns lagrade om människor och annat, vilket leder till att all administration nu sker med papperskopier, vilket gjort hela New Panther till en enorm administrationskoloss som rör sig saktare än sten, och som sällan kan svara på de frågor som ställs.

Vissa delar av New Panther trafikeras fortfarande av tunnelbanesystemet, men annars får man köra svävarbilar längst med de snirklande gränderna och vägarna.

Stadens belysning fungerar sällan bra, nätterna är långa och havsstormarna piskar ständigt upp nya svart moln som kastar sitt spikliknande regn ner över uteliggarna på New Panthers gator. Illegala klubbar är vanliga, och dess neonljus blinkar överallt. Gardets brunklädda konstaplar kan lätt köpas för pengar, och för den som inte har nog för att muta kan alltid fly till de gangsterstyrda stadsdelarna eller ner i det enorma kloaknätet där flera fraktioner byggt ett nytt hem, baserat på smuts och slaveri och stölder från ovansidan.

Välkomna till Eratora!

Häxan Judah Ezar

Judah är känd inom Inkvisitorkretsar som en nyckelperson i nätverket Laksemierna, en grupp häxor och psykers som med specialträning och xenosteknik hjälper kättare över hela galaxen. Troligtvis arbetar de enligt en hemlig plan för att krossa imperiet… Laksemierna talar med varandra med ett förbjudet Xenosspråk Demiurgia som sägs få öronen att blöda på icke-kättare som hör deras stavelser, och få tungor att blöda på de som försöker uttala det utan att bemästra språket.

Judah Ezar är en hundratjugotreårig man som ser ut att vara i trettioårsåldern, och som med sin kalla blick döljer en mäktig psykerhjärna, ett strategiskt geni, en ondskans kämpe.

Judah föddes på planeten Hudar där han i sin ungdom ledde ett hemligt kättersk uppror som i hemlighet bytte ut planetens adminstration mot sina egna och skapade vad han själv kallade för ett paradis för planetens invånare och sin familj. Planeten Hudars invånare skulle levt i detta paradis för evigt om inte Inkvisitor Lukos tillsammans med sin metor anlände till planeten och brände den. Sedan dess har Lukos och Judah varit dödsfiender.

På något sätt knöts Judah till Laksemierna och blev snabbt en frontfigur. Han slog till hårt mot Lukos och mentorn genom att låtsas bli tillfångatagen. Vid fångatagandet knäckte Lukos Judahs struphuvud vilket resulterat i en hes och harklande stämma.

Under förhöret med Judah öppnades en inplanterad fälla i Judahs sinne som med en psykisk smärtvåg dödade alla på skeppet där de befanns sig, inklusive Lukos mentor. Den enda som klarade sig var Lukos själv, tack vare sin närhet till den Orörbara Amelia. Sedan dess har Lukos jagat Judah.

Judah är en kylig man som dock kan se humor i det mesta och skrattar sitt hesa skratt åt sina onda planer. Han pratar om det paradis som ska återuppstå då Kejsarens onda imperium krossats och mänskligheten frigörs.

Judah har en tatuering i svanken som visat sig vara Demiurgiska runor som föreställer siffran sex. Judah använder sig av de vapen som han har till hands, men har ofta en stor grupp hjärntvättade hantlangare med sig, och han har en förmåga att knyta till sig lokala kulter och göra sig till ledare för dem. Allt i jakten på Aschtad-pentagrammet. Det är känt att Judah har en hel del gömda vapen av Xenossort inopererade på sin kropp och i sitt sinne. Han sägs vara beroende av ett flertal droger, både fysiska och psykiska och har en förkärlek för illussioner och att skapa hopp i människor och sedan knäcka detta. Rykten har funnits om att Judah själv varit i kontakt med demoner, men inget av detta är känt.

Inkvisitor Lukos Givrillion

Den man som ni en gång såg som Kejsarens like, rättvisans och sanningens herre har genom åren visat sig vara lika skoningslös mot er som mot kättare och demoner. Lukos visar inga svagheter eller lojaliteter och är, för en inkvisitor anmärkningsvärt hemlighetsfull mot sina egna. Han litar inte på er. I hans ögon blänker era svagheter så fort ni möter hans blick. Han ser er. Han ser vilka ni egentligen är. Svaga, fulla av tvivel, kärl att fyllas av korruption och mörker. Ändå låter han er delta i kampen, han ger er detta som en ynnest, en gåva från överheten, den mäktiga, den allvetande.

Lukos Givrillion har kanske också förändrats? Har han alltid varit såhär? Kanske inte… Ni vågar inte diskutera detta, inte om han kan höra det, ni vet inte hur han skulle rreager. En gång i tiden, då han plockade er från planeten Eratora var han annorlunda, så är det nog, ja så måste det vara. Han var mer mänsklig. Han var öppen, han lyssnade på er. Inte som nu. Kanske är det på grund av den hudsjukdom som äter honom sedan flera år tillbaka som tvingat honom att byta delar av kroppen mot plastinplantat, på ytan lik mänsklig vävnad, men ändå i avsaknad av allt som är mänskligt. Och visst var hans ögon blå av ära och sanning när ni första gången tittade upp på hans väldiga gestalt (över två meter med väldiga axlar och överarmar!). Inte svart ögon som nu, svarta helt och hållet, och omgärdade av tunna små spruckna blodkärl likt spindelnät. Nä, så var han inte. Ändå liknar han sig själv. Samma bleka hud och långa klädnader i svart och grått, färglös, ja, så är han, gråsvart, vit och onyanserad. Skoningslös. På den tiden svingade han oftast sin väldiga klinga. Nu använder han gevär, eller pistol, eller håller sig i bakgrunden, låter sina lojala kämpar två akolyter som inte är med i er grupp föra våldets talan. Själv kliver han bara in då allt annat hopp är ute. Och då Lukos Givrillion kliver in lämnar ingen annan ringen levande, kastade handdukar eller ej. Han är metodisk i sitt mördande liksom i sitt undersökande, men håller sig alltid gömd och samarbetar aldrig med någon annan, förutom undantagen, som på Soh-Tent då han arbetade med Grå Riddarna, space marines.

Lukos Givrillion har ett väldigt kontaktnät som han håller er borta från, ni är inte värdiga än. Själv har han en mindre grupp av akolyter som står honom närmare. Bland annat en Orörbar, en människa med den hiskeliga förmågan att stötta bort alla andra, att utstråla obehag- men också att stänga av alla psykiska krafter i omgivningen- kanske hade ni vetat mer om Lukos annar, om inte hon varit där- hans älskarinna, den Orörbara Amelia.

Lukos är en del av Ordo Hereticus men har sedan länge klivit bort från alla officiella Inkvisitorsregler och normer. Han gör som han själv vill. Han går dit sanningen kallar.

Lukos har i många år kartlagt kulter som sysslat med både demoner och Xenos, han tror inte på den uppdelning som råder. Allt kätterskt ska brännas.

Lukos själv har länge jagat den krets av kultisthäxor som kallas Laksemierna- ett brödra och systerskap av häxor som alla svurit att rämna imperiet med marken. De färdas över hela kejsardömet och hjälper kulter som växer upp i kaos tecken men tar även kontakt med Xenos. Bland inkvistorer är det allmänt känt att Laksemierna inte har en egen agenda, de ställer sitt kunnande till förfogande, till synes slumpvis, till olika kulter. Lukos delar inte denna tro. Han är djupt övertygad om att Laksemierna har ett eget mycket tydligt mål, och att alla deras handlingar är del av en väldig konspiration som har ett enda syfte- att krossa Imperiet. Lukos har länge jagat efter ett ting eller ett namn (varken ni eller han vet inte vad det är) genom hela galaxen, som kallas Aschtad-pentagrammet.

Häxan Judah Ezar har länge varit Lukos dödsfiende och de har cirklat runt varandra över hela världar, det är därför något förvånande att ni får uppdraget att bekämpa honom. Lukos har svurit att själv bränna denna häxa, ända sedan Judah slaktade Lukos egen läromästare för femtiotre år sedan (ett inristat streck på Lukos sabelhandtag för varje år…).

Mardröm på Soh-tent

Ni gled in over den dimtäckta och träskplaneten Soh-tent en natt för två månader sedan. Den by som ni skulle undersöka på spår efter kättarkulter visade sig vara utplånad, och de överlevande som ni fann i svavelstanken var vansinniga och halvt ihjälsvultna, täckta av bölder och svarta i huden av insekter som levde innanför skinnet och åt deras kött. Ljussken i mörkret lockade er ut i små båtar till öar där det tidigare funnits jakttorn för de lyxturister som tagit sig till planeten för att med en rejäl jaktbössa stå öga mot öga mot vattnets bestar. Nu fanns det ingenting kvar. Överallt syntes lik av varelser, stora fiskar, halvätna kroppar av märkliga djur och ormar som ruttnade och bubblade.

Ut ur dimman kom hon, för hennes form var kvinnlig. Det såg ni dock inte först, ni hörde hennes namn i era sinnen, som en flickas läspande fniss, Morgothia, Morgothia, och sedan uppenbarade hon sig framför er, ett moln av gyllene och svarta skalbaggar och en dimma som välde in över och ner i era strupar med mörk tjärstank som fick er att hosta och kräkas blod. Skrattande som en galen clown gled hon fram ur mörkret, en flicka sittande i skräddarställning i luften, en smal liten tioåring med ett sjukt leende och väldiga ögon där maskar krälade in och ut. Morgotiha, hördes åter i era huvuden, med era mammors, och systrars och flickvänners röst och mörkret sänkte sig över er. Mer minns ni inte förrän ni rusade genom träsket med vatten upp till midjan och sköt bakom mot den enorma storm av inskekter som vällde mot er, och hon i dess mitt. Demonen. Morgothia. Till slut omsvärmades på alla håll, och insekter kröp in i era kroppar. Trots era anrop till Givrillius dök ingen förstärkning upp. Er psyker dog och flera andra som slukades av insektsmolnet, till flickans glada skratt. Till slut tornade hon upp sig framför er och sänkte sig ner framför er. En kall liten blek flickhand sänktes ner mot Josias Revu och lades på hans panna. I samma ögonblick frös vattnet omkring honom och insekter stelnade i luften av frost, Josias föll avsvimmad ner, och i det ögonblicket strömmade undsättning fram genom djungelträsket. Inkvisitor Lukos Givrillion och ett tiotal Grey Knights, space marines, väldiga halvmänskliga krigare i enorma rustningar omringade ni demonen, och medan ni flydde mot skeppet hörde ni er inkvisitor bekämpa den nedkämpa er motståndare.

Ni har alla mardrömmar. Om Soh-tent. Om varandra. Om andra fasor ni stött på, bekämpat eller tvingas fly från.

Då ni ska beskriva era karaktärer för varandra vill jag ha en yttre beskrivning, men även en mardröm. Er mardröm.

Akolyter

Ni är Akloyter. Ni är mänsklighetens förkämpar, hårda som sten på ytan, utan tvivel, sanningens eld, rättvisan och det straffande svärdet. På insidan är sanningen en annan. Längst inne i era hjärtan svider tvivlet och längtan efter enklare vägar, kompromisser och sanningar som tål kompromisser. Inget av detta kan ni visa utåt, kanske för varandra, kanske absolut inte för just varandra?

Ni arbetar för den skoningslösa och hjärtlösa inkvisitorn Lukos Givrillion. Han hämtade er för tio år sedan på er hemplanet Eratora, då han var där för att utrota någon form av kult. Troligtvis hjälpte ni honom alla på något sätt, och blev kallade till kampen. Av någon anledning valde ni att följa honom. Ingen av er kände någon av de andra då. Ni har nu kämpat under Givrillion i tio år och blivit kompetenta Akolyter. Tio år senare har ni sett in i mörkrets och kaosets innersta helveten, ärrade, bittra och förvridna kämpar ni ett tröstlöst krig mot imperiets ondska. På nätterna drömmer ni om paradiset på Eratora och de vänner och älskade som ni lämnade där.

Nyligen skickades ni på ett självmordsuppdrag till den träskfyllda planeten Soh-Tent där ni ställdes öga mot öga mot en äkta demon. Ni misslyckades fullständigt (så klart) och er inkvisitor tvingades rädda er. Han har nu satt er inför ett ultimatum, lös nästa uppdrag eller lämna inkvisitionen för alltid. Medan Lukos Givrillion åker till andra uppdrag i andra änden av galaxen ska ni återvända till er hemplanet Eratora för att fängsla eller döda den beryktade häxan Judah Ezar, som spårats till ett av adelshusen på planeten.

Ni tar er tillbaka till den planet där ni växte upp och ser ett paradis som fallit sönder. Ett teknologiskt virus är aktivt sedan tio år i datorer och teknologi och bryter ständigt ner all infrastruktur som byggs upp. Detta har resulterat i att de välfungerande städerna fallit samman i flera inbördeskrig. Den gruvindustri som tidigare gjorde planeten till systemets rikaste har nu fallit i glömska eftersom planeten ligger i karantän. Ingen vill att viruset ska spridas från planeten. Mängder av dödsfall sker på gatorna och gäng har vuxit upp som slåss om gatnätet. De handelshus som tidigare styrt har nu konkurrerats ut av de dekadenta adelshus som tidigare styrde planeten. Här och var har grupper av anarkistiska ”hippie-kollektiv” vuxit upp som håller hoppet levande. Polisstyrkan ”Gardet” håller ordningen genom ständiga undantagstillstånd, och det sker ständiga genomsökningar och tillslag i de delar av städerna som polisen håller.

Det Inkvisitorkontor som tidigare fanns i staden är nu tomt och täckt av damm, som om inkvisitorer och byråkrater blivit spöken och försvunnit. Inkvisitorn som höll detta kontor, Narcissa Meia var en beryktad och mäktig inkvisitor och hennes försvinnande är djupt oroande.

Ni ska göra två bilder av er rollperson. En som han eller hon var då han lämnade planeten och en som ni är nu, en förändrad. Ni är någon annan, som återvänder till ett paradis som smittats av ondska.

Vad har åren av krig gjort med er? Varför tog inkvisitorn med er från första början? Vad är ditt tvivel, ditt hopp, dina svagheter? Vad håller du heligt? Vad är din förmåga, som gör dig användbar?

Fram till nyligen var den forna adelsmannen Joshua Aristide (Simon) er ledare. Detta ändrades dock efter uppdraget till planeten Soh-tent, en fuktig djungelplanet fylld av vanställda djur och tvivelaktiga mänskliga samfund. På denna planet stod ni för första gången öga mot öga mot en demon som tagit sig ur warpen och hemsökt planeten med fasansfulla smittor och sjukdomar. Få av er minns faktiskt vad som hände, även om minnesbilder, dofter och smaker letar sig in i era mardrömmar. Ni förlorade flera kamrater på Soh-Tent, framför allt blev ni av med er mycket begåvade psyker (av kejsardömet tillåtna psyker- människor med psykiska krafter- telepati, telekenisi etc). Josias har nu, trots sin opålitliga kontroll av sina egna psykerkrafter fått ta hennes plats, och fylla skorna som den som skyddar gruppen från sinnenas attacker och hemsökelser som riktar sig in i själen.

Ni räddades i sista stund, på Soh-tent av er mästare Inkvisitor Lukos och fick sedan en rejäl utskällning på skeppet som tog er därifrån. Lukos berättade att han var rejält missnöjd med er och hade varit så från första stund. Han degraderade sedan Joshua och gjorde Manu Raker (Håkan) till ledare.

Lukos har ordnat så att ni under täckmantel ska få bo hos en av adelsfamiljerna, som råkar vara den familj där Joshua (Simons rp) är son till adelsfamiljens överhuvud...
Ni ska skapa två slp som ni lämnade bakom er på planeten. SLP som är av central betydelse för er karaktär, någon ni hatar, älskar, som hatar er, någon som är er mamma, bror, etc. Dessa personer kommer att bygga stommen av kampanjen och ni får gärna bygga en eller flera nycklar kring dem..

Sammanhållningen i gruppen är viktig.. Det kommer bli mer traditionellt gruppspelande än vanligt Solar System.. Därför är det bra om vi pratar om era rollpersoners inbördes "hack-ordning" och man kan även väva nycklar kring detta.

Over and out...

Stämning

Stämningen i världen är så klart svart och dyster med inslag av fascism och kafka-byråkrati. Vi vill dock undvika att kopiera den stämning som finns i 40K-spelet och i rollspelet dark Heresy- även om vi snor delar av världen. Allting är inte svart eller vitt. Det finns saker som inte är extrema, överballa eller tokkonstiga.

Vi vill ha en värld att spela i som påminner om Bladerunner, Hellraiser och Aliens. Det är framtid. Det är svart och dystopiskt. Det är jävligt. Men det finns kärlek och hopp också, det finns vanliga människor och fungerande bostadskvarter. Det finns bröllop, och kärlek och barnafödsel, det finns dagis och liv och hopp. Demoner och kaos är krafter som infekterar men som sällan syns eller pratas om….

Akolyter och inkvisitorer är människor som tvekar och hoppas och benådar ibland. Ingen är en maskin… förutom de som faktiskt är maskiner…

Vi ahr inte uberballa tekniska saker, folk går inte omkring i power-armour, utan snarare i jeans och shorta. Folk som ser en person med draget vapen springer åt andra hållet. Man kan inte gå genom en stad med stora mekaniska slangar genom huvudet utan att bli konfronterad av polisen.

Ord som är bra: Mörkler, detektivarbete, hopp, tvivel, regn, förtvivlan, korruption, hemligheter, förräderi, självmord, vilda önskningar, galenskap, ångest, familj, vänskap som hotas

Inledning

40.000 år in i framtiden har mänskligheten spridit sig som en cancersvulst genom universum och befolkat planet efter planet. Likt romerska riket bygger imperiet på evig expansion, ett evigt krig. Nya planeter erövras och befolkas. I rymdens eviga mörker döljer sig märkliga xenos (aliens) av olika slag, varelser som lever i andra tids-rymddimensioner, uråldriga raser och hungriga bestar. Det mänskliga imperiet färdas genom The Warp för att ta sig mellan olika solsystem, och det är genom denna andra dimension som man väckt eller stött på urkraften Kaos- en demonisk annan värld byggd på sönderfall, förruttnelse och fanatism. Krafter från denna värld söker ständigt efter vägar in i den mänskliga dimensionen för att söndra och härska. En stor del av Kaos egna krafter är mänskliga arméer och mänskliga världar som infekterats av galenskap och bytt sida i kampen.

Kaos bygger på fyra krafter- fyra gudar. Slaanesh är överflödets, dansen, och galenskapens Gud, njutningen och extasen, den sjuka lustens herre. Khorne är förstörelsens gud. Tzeentch är Gud över förändring, mutation och magi- intrigernas herre. Nurgle är sjukdomen, parasiterna och entropin, det ruttnade köttet och stanken av svullna lik.

Stora delar av det mänskliga imperiet lever dock inte i direktkontakt med fronterna och slagfälten, även om Kejsarens fartyg med jämna mellanrum dyker upp för att rekrytera dugliga soldater. På planeter i olika solsystem lever människor i väldiga städer av olik sort, mycket beroende på planetens eget ekosystem och resurser. Överallt dyrkas Kejsaren- Imperiets fader och Kejsarkulterna kan se ut på många olika sätt, men de är alltid närvarande.

De krafter som hotar mänskligheten och Kejsarens perfekta Ordning och Rättvisa håller sig dock inte bara på avstånd vid krigsfronterna. Handlare plockar med sig förbjuden Xenosteknik och även aliens in i djupet av mänskliga världar, Kaos skapar heretics, som med galna kulter dyrkar de falska gudarna och försöker överskölja imperiet inifrån, demoner åkallas, hemliga uråldriga Xenosstäder grävs upp ur djupen av planeter och intrigerande adelsmän tvingar till sig makten på avlägsna planeter.

Kejsarens prästerskap har inrättat den heliga Inkvisitionen för att utplåna fiender inom gränserna. Burna av de heliga orden reser Inkvisitorerna runt, ofta i hemlighet, mellan olika planeter och bränner kättare och utplånar demoner. Till sin hjälp av de den inkvisitoriella rosetten som ger all makt som krävs, var som helst, egna magiska förmågor och ofta ett helt gäng medhjälpare, Akolyter, som plockats upp på olika ställen i planeten och sedan tränats för att bli det perfekta kugghjulen i det brinnande hjulet som rullar över Imperiets svarta rymd.

Många Inkvisitorer har själva psykiska förmågor. Psykers, som de kallas är något som tillåts om man har tränats av Imperiets präster medan ”vilda” och ”fria” psykers är ett av Inkvisitorernas huvudmål. Dessa Psykers måste hämtas av de Svarta skeppen och sedan hjärntvättas till den Rena och Sanna läran.

Inkvisitorer arbetar ofta självständigt och utan någon särskilt övervakning. De är dock uppdelade i tre olika Orders. Ordo Hereticus slåss mot kulter, Ordo Malleus har specialiserat sig på att leta reda på demoner och utplåna dem och Ordo Xenos jagar utomjordingar.

Vissa Inkvisitorer har följer strikt den rena läran och kallas Puritaner. Ett fåtal Inkvisitorer använder sig av demoniska ting för att jaga demoner, eller tar hjälp av Xenos och så vidare, dessa kallas Radikaler och jagas till döds då de slutligen lockas av Kaos att ta det sista steget över gränsen till galenskap.

Ni spelar alltså Akolyter, en viss inkvisitors medhjälpare, och ni är ett gäng lett av en Primus, en ledare bland er som har ansvaret. Troligtvis har ni olika funktioner och olika bakgrund, någon är kunskapare, någon soldat, kanske finns det en psyker, och en tjuv- allt det som krävs för att ta sig osedda till en planet, leta upp kättarna och utplåna dem.

Inkvisitorer tar sig mellan planeter och solsystem genom att ”lifta” med handelsmän. Rymdfärder tar ofta lång tid, är krångliga och farliga. De flesta människor lämnar aldrig den planet där de växer upp, om de inte tar värvning i Kejsarens armé…

Teknologi är smutsigt, konstigt, högljutt och oljigt. Framtiden är inte internetbaserad, utan bygger på slaveri och väldiga monstermaskiner, enorma gruvkomplex och tung industri. De flesta vet inte hur mekanik och teknologi fungerar utan tvingas vända sig till de förvridna tekno-prästerna som själva växt samman med teknologin för att skapa underverk och hålla Kejsarens arméer fungerande.

Bloggen

Akolyter är en rollspelskampanj som utspelar sig i en variant av Dark Heresy/ Warhammer 40K världen. Reglerna är TSOY eller Solar System.

Bloggen är till för oss som spelar tillsammans, och tanken är att man här kan läsa in-game-texter, spelreferat och annat som vi tycker är kul.

Bloggen används parallellt med Kamp som info-bank, mycket kommer att finnas på båda ställen, men Kamp är kanske mer en spånsida som utvecklas och förändras efterhand medan Akolyter-bloggen är en beständig källa som man kan gå tillbaka till... eller något sådant... :)