Mardröm på Soh-tent

Ni gled in over den dimtäckta och träskplaneten Soh-tent en natt för två månader sedan. Den by som ni skulle undersöka på spår efter kättarkulter visade sig vara utplånad, och de överlevande som ni fann i svavelstanken var vansinniga och halvt ihjälsvultna, täckta av bölder och svarta i huden av insekter som levde innanför skinnet och åt deras kött. Ljussken i mörkret lockade er ut i små båtar till öar där det tidigare funnits jakttorn för de lyxturister som tagit sig till planeten för att med en rejäl jaktbössa stå öga mot öga mot vattnets bestar. Nu fanns det ingenting kvar. Överallt syntes lik av varelser, stora fiskar, halvätna kroppar av märkliga djur och ormar som ruttnade och bubblade.

Ut ur dimman kom hon, för hennes form var kvinnlig. Det såg ni dock inte först, ni hörde hennes namn i era sinnen, som en flickas läspande fniss, Morgothia, Morgothia, och sedan uppenbarade hon sig framför er, ett moln av gyllene och svarta skalbaggar och en dimma som välde in över och ner i era strupar med mörk tjärstank som fick er att hosta och kräkas blod. Skrattande som en galen clown gled hon fram ur mörkret, en flicka sittande i skräddarställning i luften, en smal liten tioåring med ett sjukt leende och väldiga ögon där maskar krälade in och ut. Morgotiha, hördes åter i era huvuden, med era mammors, och systrars och flickvänners röst och mörkret sänkte sig över er. Mer minns ni inte förrän ni rusade genom träsket med vatten upp till midjan och sköt bakom mot den enorma storm av inskekter som vällde mot er, och hon i dess mitt. Demonen. Morgothia. Till slut omsvärmades på alla håll, och insekter kröp in i era kroppar. Trots era anrop till Givrillius dök ingen förstärkning upp. Er psyker dog och flera andra som slukades av insektsmolnet, till flickans glada skratt. Till slut tornade hon upp sig framför er och sänkte sig ner framför er. En kall liten blek flickhand sänktes ner mot Josias Revu och lades på hans panna. I samma ögonblick frös vattnet omkring honom och insekter stelnade i luften av frost, Josias föll avsvimmad ner, och i det ögonblicket strömmade undsättning fram genom djungelträsket. Inkvisitor Lukos Givrillion och ett tiotal Grey Knights, space marines, väldiga halvmänskliga krigare i enorma rustningar omringade ni demonen, och medan ni flydde mot skeppet hörde ni er inkvisitor bekämpa den nedkämpa er motståndare.

Ni har alla mardrömmar. Om Soh-tent. Om varandra. Om andra fasor ni stött på, bekämpat eller tvingas fly från.

Då ni ska beskriva era karaktärer för varandra vill jag ha en yttre beskrivning, men även en mardröm. Er mardröm.