Personer i Akolyter

Personer
RP
Joshua Pyrrhus- Simon
Josias Revu Calle
Don Antimedes Galla- Roman
Dallas Winston- Bearnie

SLP
Valeria Pyrrhus- Joshuas mamma och ledare för adelshuset Pyrrhus
Simeon Longius – livvakt åt Judah Ezar/ Nicodemus Asa. Turkmen och storviltsjägare
Judah Ezar/ Nicodemus Asa laksemisk häxa. Kättare och demondyrkare- fiende till inkvisitionen
Sanibar- ledare för adelshuset Polydekus, nu förslavad av Judah Ezar
Dorotea Nyx- Joasias gamla kärlek och numera ledare för arbetarrörelsen Kollektivet
Lavinia Bosmat före detta akolyt på planeten åt inkvisitor Narcissa. Numera eftersökt mördare
Euhippos Pyrrhus äldre bror till Joshua. Eldsburen (profet)
Darrel Winston- äldre bror till Dallas och ledare för gänget Misfits
Mikael Troligtvis ledare för Vera- gammal vän (?) och förtryckare av Josias
Crius Kumara adelshuset Pyrrhus chefsforkare- och kättersk psyker
Nodja - Antimedes fru
Pauline Dallas gamla kärlek och mor till deras gemensamma (?) barn
Sivion Two-face medlem (?) av Misfits och tjänare hos Pyrrhus
Kapten Hansel gammal vän till Joshua. Kriminalare i Gardet
Urhia Ottasa Hansels kärlek och förtryckare (Secret service?)
Lukos Givrillion Inkvisitor
Amelia en av Givrillions nära akolyter. Orörbar (släcker ut psykers…)
Felicia tjänare hos Pyrrhus, kär i Joshua
Bysan- Don Gallas kontakt som har info från Lukos Givrillion
Tommy- Kapten Hansels kompis i Gardets kriminalardel

Spelpass 1. Del 2.

Del 2.
Gallas och Joshua anländer till Gardets högkvarter där de får kontakt med en kriminalare (Tommy) som visar dem till Kapten Hansels rum. Rummet är täckt av enorma pappershögar, muggar med mögligt kaffe och på väggarna sitter otaliga kartor med streck, prickar och nålar. Kriminalaren berättar att Hansel ledde undersökningen kring Raaban-visruset tills den dag han plötsligt la av. Undersökningen har gått vidare sedan med hjälp av secret service men ingen har lyckats få spår på vad Hansel egentligen upptäckte. Dessutom verkar Secret service lagt ner det hela…

Hansels plötsliga avbrott kanske är kopplat till det faktum att två gangers sköt av honom knäskålarna i en gränd. Kriminalaren vet dock inte om detta hade med varandra att göra.

Joshua och Gallas går in i en konflikt för att få kriminalaren att ge dem papper- de slänger fram sina papper som utsända för armén, Joshua visar sitt kommisariebrev. De får reda på att papperna gärna lämnas ut men självklart måste Administrationen först gå igenom det hela, vilket kan ta ett par veckor och troligtvis kommer hela ansökan att försvinna i administrationens enorma arkivskåp. Till slut lyckas de, bland annat genom en muta, övertyga kriminalaren om att få papperna, och slänger ned enorma högar med maskinskriven text i papperspåsar och lämnar byggnaden. De får även adressen till Hansel.

På väg till Hansel plockar de upp den insekt som Gallas lämnade utanför barne då han blev nedslagen av gardisterna- en brun och guldig skalbagge som informatören Bysan satte på Gallas hud så att den skulle äta sig in i hans kropp. Gallas hann dock se den och krossa den och lägga den i ett glas.

Det fina bostadskvarter där Hansel bor har förvandlats till en slum sedan elektriciteten slagits ut- kvinnor tvättar i kar på gatan, barn leker i övergivna utbrända bilar och folk lagar sin mat på brinnande oljefat. Överallt höjs blickar då Joshua vandrar förbi i sina vita adelskläder.

Hansel bor på fjärde våningen i ett hus hemsökt av alkoholister och uteliggare. Efter några knackningar hörs hasande steg och Hansel öppnar med en käpp i sin hand. Han är förtvinad och sliten och det stinker Nalengusrök (som opium) i lägenheten. Han vinkar in dem och ber dem att vara tysta. Lägenheten täcks av smuts och enorma mängder läderinklädda böcker. På väggarna hänger sextanter, fiskskelett och flaskor med båtar. Hansel ber sällskapet sätta sig i den söndersuttna soffgruppen och sjunker själv ner framför sin vattenpipa och drar några bloss nalengus. Han bjuder på sprit men de stenhårda akolyterna tackar nej. Han säger att hans älskling sover och de får inte väcka henne.

Hansel påstår att han frivilligt lagt av med sitt arbete som Gardist och dragit sig tillbaka för att njuta av livet. Joshua och Gallas försöker trycka honom på information men han berättar inget- då får Gallas spel och drämmer glaset i bordet. Genast hörs en röt från sovrummet och en översminkad kvinna i nattlinne kommer ut. Hon presenterar sig som Urhia och stryker Hansel över ryggen medan hon mycket kärvänligt vill veta vad han pratar om. Hon säger att de båda dragit sig tillbaka och att Hansel inte är intresserad av att prata om sin tid som gardist. Med en manipulerande mjukhet avvärjer hon alla försök från Galla och Joshua att få prata med Hansel på egen hand. Hansel själv sitter tuktad i sin stol och stirrar ner i marken. Till slut reser sig Joshua upp och slänger korten på borden- vi är här för en officiell utredning och jag ska prata med min gamle vän i enrum i detta nu!

Kvinnan Urhia visar sig dock tränad av Secret service att stå emot sådan påtryckningar och glider mjukt undan medan hon håller en hand på Hansels nacke. Galla får då spel och hotar att skjuta skallen av henne, vilket tar skruv och till slut får de med sig Hansel ner i bilen.

Hansel berättar att han lever i fångeskap hos den kvinna som han trodde sig älska. Det visar sig att hon tvingade honom att lägga ner sina undersökningar om Raaban-viruset med hot om att avslöja saker om honom som skulle få Hansels barn utslängda från sina skolor. Hon har redan satt hans bror i fängelse för att visa vad hon kan göra. Urhia känner till att Hansel mutades för att lägga ner en undersökning mot Joshuas bror Euhippos- då Euhippos misshandlat sin fru och förlorat hennes barn. Hansel vet inte varifrån Uriha får sin information men han inser att hon har feta kontakter. Dessutom har han försökt mörda henne en gång och visar upp ett stort ärr på halsen efter den händelsen.

Hansel vägrar berätta något om Raaban-undersökningen men han säger att han var delaktig i tillslaget för att fånga akolyten Lavinia Bosmat efter att hon dödat inkvisitor-gruppen i staden. Han berättar att inkvisitor Narcissas högkvarter låg/ ligger gömt i ett adelsbadhus som numera är övergivet. Hansel tyckte att utredningen mot Lavinia var skum och han säger att det fanns övervakningsband från händelsen då morden ägde rum men att dessa band försvann i Administrationen och hos Secret service- som han varnar för.

Hansel säger att han kan samarbeta om viruset om han vet att Urhia är ur vägen. Sällskapet lämnar honom i lägenheten och far tillbaka till sviten hos Pyrrhus.

Under tiden har Josias, Dallas och Sivion lämnat Misfits högkvarter bakom sig, sprungit genom det enorma fabriksområdet och ner till de övergivna tunnelbanetunnlarna som ska ta dem tillbaka till centrum av staden. Hundratal meter under ytan vandrar de i mörkret i gångar som aldrig tycks ta slut. Dallas och Josias bråkar om vad som hänt då de ser ett ljussken från en ficklampa som rör sig mot dem. Skenet rör sig som om någon springer. De tre gömmer sig snabbt i tunneln. Då hör de att ljusskenet kommer från en kvinna som skriker på hjälp och som andas tungt och snyftar av desperation. Dallas ropar åt henne att hjälp är på väg och börjar springa längs med rälsen. Då hörs skrän som från fåglar och fler steg, som från fyrfota djur, som metall mot metall. Kvinnan tystnar plötsligt och ficklampan far i golvet och lyser enbart upp ena väggen. Något rör sig för ett ögonblick förbi skenet.

Då Josias och Dallas kommer fram hittar de kvinnan med uppsliten buk och borttagna inre organ. Blodstänk överallt och blodspår som går upp på väggen, upp i taket och ner på rälsen igen. En stank som liknar acaciablommans lukt blandar sig med dofterna av kött och blod.

Hemma i sviten igen övertalar Josias och Dallas Joshua att ta in Sivion som deras egna tjänare. Gallas kräver avrapportering och säger att de ska ta sig till festen nästa kväll för att blåsa skallen av Judah. De andra försöker argumentera att sällskapet troligtvis kommer att bli utplånade på fläcken men Gallas vill inte lyssna på det. Istället delar han ut Hansels material om Raaban-undersökningen och kräver att sällskapet ska läsa detta.

Med hjälp av sina psykiska krafter får Josias Dallas att tycka att det är en bra idé att Josias tar brevet till Dorotea istället för Dallas.

Vid kvällen middag med adelshuset visar Gallas upp sina mest frånstötande sidor när han slafsar i sig maten. Den ampullen med amfetamin som han drog in i näsan strax före maten gör dessutom att det rinner blod från hans näsborrar ner på hans kläder och i tallriken. De anorektiska vitklädda Pyrrhus-adelsmännen sitter som förstenade och får inte i sig en bit mat. En efter en lämnar de bordet tills bara Joshua, Gallas och Valeria sitter kvar. Joshua vet att det vore en fullständig skam för en värdinna att lämna bordet före sina gäster. Till slut tvingas hon ge upp, kastar en blick mot Gallas och springer med en hand för munnen mot närmaste toalett. Gallas passar på att ta för sig av den mat som lämnats kvar (refreshment-scen).

På en balkong med utsikt över hela staden står tjänarinnan Felicia och väntar på Joshua. Han lovade henne allt innan han åkte och hon har sparat sig för honom och väntat. De blickar tillsammans ut över det land som Joshua i sitt adelsskap känner är en del av själva hans väsen, han äger detta land. Vinden far i deras hår och de dricker champagne och kysser varandra. Till slut älskar de med varandra och Felicia vet att nu kommer Joshua inom kort att fria till henne (annat vore en skam nog att dö för). Joshua vänder bort sitt ansikte och lämnar henne på balkongen (refreshment-scen).

Josias tar med sig skalbaggen som Gallas fick på kroppen av Bysan in i laboratoriumet. Varelsen har elva ben och tycks ha återhämtat sig sedan Galla smällde till den. In i rummet kommer en adelsman som är extremt lång, har långa böjda naglar som han slår ihop, vit ögonskugga och djupt klargula ögon. Han presenterar sig som Crius Kumara- adelshuset Pyrrhus främsta forskare. De båda lutar sig över skalbaggen och Josias undersöker den med sin psykiska kraft. Då han sträcker sig in i den lilla kroppen kastar sig en sjuk energi upp genom hans arm på jakt efter att greppa hans hjärna med stenhårda klor. Josias lyckas dock avvärja denna attack från warpen- det är ingen tvekan om att skalbaggen kommer från en annan verklighet- the warp- kaos, detta är ingen naturlig varelse.

Crius Kumara försöker trycka Josias på info, och lägger till slut sin hand på honom. Med luriga psykerförmågor tränger sig Crius in i Josias undermedvetena utan att Josias märker det. Ett oavgjort resultat gör att Crius får upp en av Josias minnesbilder där Josias instrueras av inkvisitor Lukos Givriliion- klädd i full inkvisitorsmundering. Josias å andra sidan märker att Crius scannar honom, och ser vilken information Crius kommit åt. Det blir uppenbart att Crius är en olaglig psyker och helt klart ett av inkvisitionens primära mål för utplåning.

Josias drar upp sin revolver och trycker Crius upp mot väggen för att med en spänning inne i sitt huvud släcka ner Crius hjärtverksamhet. Han stoppar sig dock i sista stund då Crius tittar ner på honom och säger att han kan erbjuda Josias saker och kunskap som kommer att förändra Josias liv för evigt. De båda enas om att hålla detta som hänt hemligt och Josias ska få tillgång till Crius hemligheter mot att Josias levererar det som gruppen tar reda på till Crius.

Joshua går för att informera tjänaren Sivion om sin omplacering då han gör förbi Dallas rum. Han stannar utanför dörren och lyssnar på de desperata snyftningarna som hörs därinifrån. Någon gråter med en hopplöshet bortom denna värld. Joshua tar tag i dörrhandtaget, ångrar sig och går vidare. Han hittar till slut fram till Sivions rum, kliver in utan att knacka och Sivion far upp från sin säng. Joshua ger honom ordern, och ser då att högra sidan av Sivions byxor täcks av blod, från skinkan och nedåt. Darrande säger Sivion att han snarat ska infinna sig i Joshuas svit och Joshua lämnar honom.

Så- slut på första spelpasset- en riktig mastodont! Vi hann så jäkla mycket, fast vi spelade nog i fem timmar tror jag, vilket känns rejält för Solar system, tycker jag. Askul var det i alla fall!

Spelpass 1. Del 1

Spelpass 1. Del 1.

Hjältarna har offrat tio år av sina liv för Inkvisitionen. Nu har de tvingats tillbaka hem till det liv som de en gång övergav- vänner, älskade, trygghet och en existens bortom hat, död och misstänksamhet. Kommer hjältarna att vakna upp och inse vad de försakat och se meningslösheten i den eviga jakten mellan planeterna, eller kommer de att stirra stint in i sina forna vänner ögon, trycka pistolen mot deras kätterska pannor och med en lätt fingerrörelse kleta upp deras förpestade hjärnor över väggen?

Det är en tidig vårmorgon i New Panther. Staden förbereder sig på den veckolånga högtiden Förmörkelsen som avslutas med ett dygn då de sju månarna fullständigt täcker solen. Sprit destilleras i de fallfärdiga husen, gömmor av färgglada tabletter plockas fram, från fönstren hängs flaggor och tygstycken, överallt målas tegelväggarna med bilder av fest och dansande människor. I varje hem, såväl hos adel och fattiga byggs masker och dräkter till de otaliga maskeraderna och paraderna som under sju dagar kommer att täcka New Panthers gator. Än är vi dock inte där- staden ligger fortfarande i väntan, som en spänd muskel redo att kasta sig ut i den fullständiga extasen.

De tre av akolyterna, Joshua, Josias och Dallas som först tog sig in tillstaden befinner sig i adelshuset Pyrrhus välkomsthall då en delegation från huset Polydekus stormar in. Polydekusfolket är klädda i färggranna kläder (ett stort hån mot huset pyrrhus!) och dristar sig dessutom till att kyssas offentligt. De leds av Nicodemus Asa, Judah Ezar, som greppar Joshuas mor Valeria Pyrrhus runt midjan och kysser henne. Han drar sedan med sig henne in i ett angränsade rum för att prata affärer. Under tiden bråkar Dallas och Josias med Judahs livvakt- den väldiga turkmenen Simeon Longius. Det stundande slagsmålet stoppas i sista stund av Joshua. Det tycks dock som om den pälsklädda storviltsjägaren Simeon inte alls köpt akolyternas täckmantel.

Dörren som Judah stängt bakom sig täcks av iskristaller, och akolyterna vet att inne i rummet använder Judah sina sjuka psykiska krafter. De ingriper dock inte. Strax kommer Judah och Valeria ut. Huset Pyrrhus och akolyterna bjuds på fest på Slottet nästa dag- om affärsöverenskommelsen följs. Polydekus lämnar byggnaden.

Joshua lyckas klämma ur sin mor att hon utsatts för häxans krafter. Hon berättar att Joshuas bror Euhippos blivit en profet- en Eldsburen, efter att ha vandrat norrut ut i öknen och tittat ner i ett eldshål. Han hade då fru och barn, men blev vansinnig och har nu förlorat båda två. Judah vill åt Euhippos- han måste följa med på festen och gå över till Polydekus. Judah påstår att Euhippos kan hjälpa dem häva Raaban-viruset. Euhippos har gömt sig och påstår sig vara jagad. Han vägrar gå med på Valerias förslag att gå in i Polydekus för att hjälpa dem häva Raaban-viruset.

Valeria berättar att adelshuset Pyrrhus snart går in konkurs, och därför har de också tvingats lämna över Slottet till Polydekus. På något sätt tjänar Polydekus stora pengar, trots planetens karantän- det ryktas att Polydekus har återupptagit gruvdriften igen. Pyrrhus måste förenas med Polydekus för att överleva finansiellt.

Valeria försöker få Joshua att ta över Euhippos roll som arvtagare till huset. Joshua vill att systern ska göra detta, vilket Valeria motsätter sig. Konflikten blir inte löst men Joshua lovar att försöka få med sig Euhippos till festen, och ska dessutom hjälpa Pyrrhus att bli av med Kollektivet- en arbetarorganisation som utmanar adeln. Dess ledare Dorotea Nyx försöker i Senaten förbjuda drogen Nalengus- Pyrrhus största inkomstkälla- och dessutom ett sätt att pacificera den väldiga massan av arbetslösa.

Don Galla söker genast upp den bar i New Panther där han skulle möta sin hemliga kontakt från inkvisitor Lukos Givrillion. Baren visar sig vara ett sjaskigt ställe med horor, en scen med en snuskig och en solglasögonprydd man som stöter på Galla. Galla häver i sig sprit och bestämmer träff med mannen i en gränd tio minuter senare.

Kontakten från Givrillion kommer in- en gängsnubbe med stora tatueringar och ett halsband med örnen- den kejserliga symbolen. Kontakten presenterar sig som Bysan och berättar att han kan kontakta Givrillion via en astropat. Han informerar Gallas om att inte lita på de andra akolyterna och att ett väl utfört uppdrag i framtiden kan innebära att stiga i graderna till Inkvisitor.

Gallas ska slå till mot adelshusen Pyrrhus och Polydekus och krossa deras ledare. Han ska söka upp och döda akolyten Lavinia Bosmat som gömmer sig på planeten efter att ha förrått och avrättat samtliga akolyter på planeten, inkluderat Inkvisitor Narcissa. Bysan säger även att Judah Ezar har kopplingar till Nikoleta-arenan. Bysan kommer att använda en av korgossarna i Haza-Elkatedralen som ”brevlåda” för Galla- en pojke som kallas Fridens Liljor.

Don Galla går ut i gränden för en kärleksstund med mannen med solglasögon som visar sig vara angivare- fem stycken gardister med dragna batonger dyker upp och slår Gallas sönder och samman.

Akolyterna har inkvarterat sig i en svit hos Pyrrhus då deras ledare Don Galla dyker upp med blåslaget ansikte. Han domderar och styr och ställer och pratar om vikten av rent leverne. Det beslutas att Dallas och Josias ska ta sig till Darrel och Misfits för att söka spår, och Joshua och Gallas ska ta sig till polisen för att leta efter spår som kan leda dem vidare. Joshua föreslår att de ska söka upp hans gamla kompis inom polisen- den beryktade kapten Hansel.

Dallas och Joshua leds av Sivion mot Misfits nya högkvarter- i en gammal silo i det enorma övergivna fabriksområdet. Vägen dit går ner i delar av det övergivna tunnelbanesystemet. Med enbart en ficklampa som ljuskälla tar de tre sig ner i tunnlarna och vandrar in i mörkret. Sivion ber om Dallas hjälp. Det visar sig att Darrel vill döda Sivion eftersom Sivion festat med Misfits ärkefiender Vera-gänget och vaknat upp med en tatuering av den kejserliga örnen på ena skinkan. Darrel avskyr allt som står för kejsarkulten. I tunnlarna tycker sig sällskapet höra springande steg och skrän som från fåglar.

Sivion för dem fram till en väldig silo där ett fett rave-party pågår dygnet runt med pumpande musik. De tre stoppas utanför dörrarna av två biffiga misfits-killar. De har liksom vanställt sina kroppar med ärr och piercing- något som Misfits tydligen börjat med efter att Dallas lämnade gänget. De två biffarna vill släpa med sig Sivion, utan att släppa in Joshua och Dallas och en av dem slår Dallas med ett knogjärn i ansiktet. Dallas slår tillbaka och de två står beredda att kasta sig över varandra, då Dallas presenterar sig som Darrels bror. Gängkillen kastar sig över honom och kramar honom och lyfter honom upp i luften- den förlorade brodern har återvänt hem. Gängkillen leder de tre in i lokalen. På ett väldigt dansgolv dansar hundratals S&M-klädda män och kvinnor i vild extas. En vithårig galen dj leder det hela från ett bås som hänger ut över golvet.

De leds upp på en stålbalkong i den gamla fabriken till ett kontor där Darrel väntar bakom ett enormt ekskrivbord. Han blir överlycklig över att se sin bror och bjuder på kokain och sprit. Då han får syn på Sivion beordrar han två män att hämta en vinkelsslip för att ta bort tatueringen. Josias försöker protestera men Dallas menar att Sivion ju vill tillbaka in i gänget igen.

Darrel vill att Dallas ska med i Misfits igen. Dallas försöker trycka honom på info om var Pauline finns. Darrel berättar att Pauline gifte sig med en adelsman och födde barnet. Mannen blev dock galen, misshandlade Pauline och gjorde så att barnet försvann. Den polisutredning som gjordes för att sätta dit adelsmannen lades ner efter mutor. Sedan dess har Pauline varit galen av hämnd. Hon kom till Darrel för hjälp med hämnd. Darrel och hans män sköt sönder knäskålarna på den polis som lett undersökningen men vägrade döda honom eller adelsmannen som var gift med Pauline. Pauline sökte sig då på annat håll för hjälp.

Darrel begär att Dallas ska visa sin lojalitet genom att hjälpa dem med ett inbrott hos Dorotea Nyx- Misfitsgänget har i uppdrag att tysta henne- hon ska nu få sin sista varning. Dallas lovar att göra det och tar emot hotbrevet.

På väg ut ser Joshua i ljuset av ett stroboskop något som rör sig på dansgolvet- något som inte är mänskligt. Han rusar ner men hittar inte varelsen.

De två gängmedlemmarna ska precis slipa av tatueringen på Sivion då Josias drar ut kontakten. De går efter Darrel men stoppas av Josias som med en psykerblick och ett ord, ”fall”, får en av gängmedlemmarna att ramla nerför balkongen och krossas mot dansgolvet. Josias, Dallas och Sivion springer därifrån.

Akolyternas ledare

Ledaren


Don Antimedes Galla
Don Galla släkt i rakt nedstigande led från den store syldaviska frihetskämpen Horatius Galla. Antimedes slogs i frihetskriget mot Turkmenerna och gjorde sig ett namn som en iskall taktiker, en grym krigare och framförallt en överste som njöt av att bada i sina fienders blod. Flera av de massgravar och läger som senare upptäckts i området runt Brnitza bär spår av Gallas piska. I strid syntes Antimedes med sin älskade schäfer Vanja i koppel och i sällskap med sin vapenbroder Orion Nodes. I de allra mest blodiga striderna kunde Don Gallas synas mitt på slagfältet spelandes sin fiol- musik som kunde få den mest garvade soldat att gråta eller slåss till döden för den Syldaviska nationalismen.

Efter kriget pensionerade sig Don Gallas, men tvingades lämna Syldavien efter att hans kärleksaffär med Orion blivit känd- en typ av sexuell förbindelse förbjuden och bespottad av såväl Syldavien, Kejsarkulten och Inkvisitionen.

Gallas slog sig ner i en villa i New Panther tillsammans med sin fru Nodja och de två sönerna Anklides och Entropus. Här rekryterades Galla av inkvisitor Lukos Givrillion som tog honom med sig då han lämnade Eratora. Kvar i villan lämnade Galla sina två söner inlåsta i källaren, för någon av de otaliga regelbrott fadern ständigt upptäckte eller uppfann. Strax innan avfärd från planeten rymde schäfern Vanja och lämnades åt sitt öde.

Gallas gjordes till ledare för det andra av de två akolyt-grupper Lukos omgav sig med, förutom sina närmaste medhjälpare. På planeten Soh-Tent förintades hela Gallas grupp på grund av Joshua Pyrrhus enfaldiga ledarskap och Lukos Givrillion utnämnde Don Gallas till ledare för de resterande akolyterna.

Nu har tio år gått, och Gallas kantiga skärpa har slipats till runda, dekadenta former. Han är kraftigt överviktig, uniformen sitter illa och av det snaggade håret återstår bara oljiga testar. De isblå ögonen är vattniga, och känns mer som förlorade öar i ett dallrande hav av blekt och degenererat kött. Hans hjässa är prydd av ett fuktigt och varigt ärr efter en skottskada som sånär berövade honom livet. Han går från självspäkelse och fasta, till fet mat, droger och misstukt, och hans tidigare lustar och svagheter har blivit en återkommande gäst. Råheten och den själsliga kylan finns där dock, en oförutsägbarhet som kan upplevas mycket obehaglig. Men skönheten och kraftfullheten i hans forna uppenbarelse är ersatt av något sjukligt och slappt. Hans flin är vekt och lismande, hans ilska fruktansvärd. Med jämna mellanrum återfaller han i alkohol- och droganvändning, för att sedan ångra, slå sig med kätting och fasta.

Inför spelpass 1.

Teveskärmen flimrar oroväckande och blir svart. Det knastrar i högtalarna och en våg av sprakande ljussken far över bilden. Så tänds bildröret igen och en man med en väldig mikrofon och kragen uppfälld på sin beiga trenchcoat stirrar in i kameran. I bakgrunden syns fallfärdiga höghus, bilar som lämnats på gatan, plundrats och sedan täckts av graffiti. Vid ett hopsnickrat plåtskjul hänger det tvätt i ett snöre och en hukande kvinna står med ett plåtkärl i händerna och stirrar på mannen framför kameran.

Mannens läppar är spända och smal och ögonen kniper ihop för en sekund innan han andas in, kramar mikrofonen och öppnar munnen.

”Mitt namn är Voltaire Benton och jag är på plats för Panther Sky på en gata strax bakom Soonada-marknaden i New Panthers mest bortglömda stadsdel Baladaikos- hemvist åt stadens mest kriminella och farliga element. Någon gång under natten till idag skedde ytterligare ett i raden av den senaste tidens bestialiska mord - här alldeles bakom mig.”

Mannen vänder sig till hälften om och visar med handen. Kameran följer hans blick och zoomar in på ett tjugotal brunklädda gardister som står innanför en avspärrning på trottoaren. Utanför avspärrningen står ett femtiotal män och kvinnor i trasiga kläder. Ingen av dem tycks våga närma sig avspärrningen eller ens titta åt det hållet. På husfasaden bakom poliserna syns blodstänk minst fem meter upp på väggen.

”Allting tyder på att nattens händelser är kopplade till de så kallade Acacia-morden och Gardet står återigen svarslösa. Inatt slaktades tre män brutalt, styckades och berövades sina inre organ. Det finns ännu inga spår efter mördaren. Det enda som finns är skotthål då männen avlossat sina pistoler och en rutten stank av död och inälvor som för tillfället döljer lukten av sopor, smuts och mänsklig degenerering. Mitt namn är Voltaire Benton och Panther Sky tar, som alltid, er tittare till händelsernas centrum.”

Mannen vänder sig om och kameran följer honom då han korsar gatan, passerar en polisbil med snurrande röda ljus på taket och fram till de plastbanden som inringar mordplatsen. Kameran letar sig förbi mannen och trycker sig in över trottoaren och filmar mellan ryggarna på två brunklädda gardister. Trottoaren täcks av blod och rester efter mänskliga organ. Blodspåren går längst med trottoaren, som om någon av kropparna släpats flera meter. En av gardisterna vänder sig om och stirrar in i kameran med trötta blodspränga ögon.

”Stick.”

Kameran snurrar runt och zoomar återigen in på mannen som nu står bredvid en mörkhårig kortväxt kvinna klädd i korrekta svarta kläder. I nederkanten av kamerabilden syns att mannen håller lätt om hennes armbåge som om han ska försäkra sig om att hon inte smiter iväg. Mannen stirrar åter in i kameran.

”Vi står här med Dorotea Nyx, Senatorsrepresentant för Kollektivet som har sitt högkvarter några hundra meter bort på gatan.

Mannen vänder sig mot kvinnan.

”Dorotea, uppgifter från Gardet tyder alltså på att de tre männen som omkom här inatt var medarbetare till dig och högt uppsatta medlemmar av Kollektivets organisation. Hur ställer du dig till det faktum att Acaciamördaren jagar och slaktar medlemmar av arbetarnas organisation?”

Mannen riktar mikrofonen mot kvinnans ansikte, något för nära hennes mun. Hon ryggar tillbaka och börjar sedan prata med ett ansiktsuttryck fyllt av förakt.

”Det som hände inatt är djupt tragiskt och har drabbat oss alla med stor sorg och vemod. Det finns dock ingenting som tyder på att de så kallade Acaciamorden skulle vara riktade mot någon särskild, och absolut inte mot Kollektivets representanter. Vad jag vet så finns det inte heller något som säger att morden som skett de senaste månaderna är sammankopplade eller har utförts av samma mördare. Det vi ser här på den här gatan, och på övriga gator runt omkring Soonada-marknaden är inget annat än ett utslag av den fattigdom och det förtryck som folket lever under. De uppgörelser som sker mellan kriminella gäng, och gängens växande styrka kan enbart förklaras med en enda sak- förtryck. Det finns tillräckligt med resurser i New Panther, trots karantänen, att alla medborgare skulle kunna leva gott. Istället skor sig adelshusen på fattigdom och tvingar goda medborgare in i kriminalitet och desperata handlingar.”

Mannen talar igen.

”Det är väl trots allt så att flera av mördarens offer varit viktiga medlemmar för Kollektivets arbete?”

Kvinnan tittar bort, som om hon för ett ögonblick tänker gå iväg, och lutar sig sedan framåt mot mannen så att hennes läppar slår i mikrofonen och hennes röst ackompanjeras av ett svagt elektroniskt brus.

”De så kallade Acacia-morden är djupt tragiska och drabbar stadens fattiga. Kollektivets medlemmar rör sig dag och natt på de gator som Senaten och stadens adel och gardet valt att glömma bort. Det vi ser är priset som vissa måste betala för andras girighet.”

Mannen ger ifrån sig ett ljud, som en fnissning eller en utandning.

”Du kan väl ändå inte säga att Acaciamorden kan likställas vid det förfall som människor här ägnar sig åt? Trots allt är det ju så att flera människor sett samma sak, skuggor som rört sig i närheten av brottsplatsen strax innan morden, fågellika höga skrik och lukten som alla beskriver på samma sätt, en frän doft som från acaciablomman. Flera medborgare har dessutom känt doften inuti sina egna hem, sett sönderbrutna dörrar och fönster och märkliga tecken som ristats in i själva stenväggarna av någon slags vasst metalliskt verktyg. Inget av offren har heller rånats och flera av offrens anhöriga har berättat att offren i dagar innan morden skett hört viskande ljud, som vässande ljusa skrän och känt sig förfölja utan att kunna få syn på sina förföljare trots kameror och alarm.”

Kvinnan stönar.

”Precis sån skit som er skitkanal använder för att förleda och skrämma folket. Vi behöver inte fler myter här nere i den riktiga staden. Åk tillbaka till tevesoffan så hör vi som bor här nere av oss när det blir dags att vända det här samhället upp och ner.”

Kvinnan vänder sig hastigt om, så att hennes hår far upp i luften och landar över hennes axlar. Hon går med bestämda steg bort längst trottoaren, och hälsar med en nickning på kvinnan med plåtkärlet. Mannen vänder sig mot kameran.

”Kommer vi någonsin få svar på vem eller vilka som utsett sig själva till syndernas bestraffare? Följ Panther Sky för senaste nytt! Nu tillbaka till Georg i tevesoffan som ska visa oss en splitterny nödgenerator helt utan elektroniska komponenter. Mitt namn är Voltaire Benton och du tittar på Panther Sky.”

Mannen blinkar med ena ögat, höjer handen som en pistol med pekfingret utfällt och med en knyck på axeln avlossar han ett skott in i kameran.

Teveskärmen blir svart. Från högtalarna hörs ett raspigt skrik och ett väsande. Skärmen uppfylls plötsligt av ett grönt pulserande som övergår i röda cirklar som tycks vibrera. Skärmen blir svart igen och ljudet dör ut.

Inledningsspel

Våra hjältar lämnade sin läromästare Inkvisitor Lukos Givrillion med en entydig och till synes vansinnig order: åk tillbaka till Eratora och fängsla den fruktade fienden Judah Ezar- häxa inom det Laksemiska nätverket och mördare av tusentals och förvridare av hundratusentals.

Sällskapet akolyter färdades i flera veckor med ett skepp styrt av en drogberoende skeppare vid namn Maximillian som var synbart överlycklig över sin chans att leverera gods till Eratora, planeten som legat i karantän i snart tio år på grund av det elektroniska Raaban-viruset. Då fartyget närmade sig planeten och dockade på tullstationen vid en av månarna blev det tydligt att Givrillion tvingats spänna alla sina muskler för att få skeppet att passera. Enbart ett fåtal skepp tillåts varje år att lämna eller ankomma till Eratora och varje detalj på skeppet granskades noga och journalfördes.

Till slut seglade gruppen av akolyter ner genom atmosfären i ett arméskepp och lämnade Maximillian i väntan runt planeten. Akolyterna satt tysta mitt emot varandra, fortfarande osäkra inför vad som väntade dem, och sårade av de upplevelser som den senaste tiden tvingat dem genom.

Akolyterna anlände till en militärbas utanför staden New Panther och lämnade sin ledare där för att klargöra formalia. De tre andra akolyterna åkte med svävare in till Staden som välkomnade dem hem men en röd morgonsol som vräkte sig upp ur oceanen på andra sidan staden. Vid infärden mot centrum syntes tydligt hur åren som gått brutit ner de kvarter, familjer och människoliv som tidigare levt i rikedom i en fungerande stat med mat och husrum för alla. Ruinhus med tiggare, söndriga hål i gatunätet och mörka svarta byggnader som saknat ström sedan länge men som fortfarande kryllade av människoliv.

Svävaren tog sällskapet förbi den mäktiga Haza-El katedralen- Ministoriets största skapelse på många solsytems håll, Nikoleta-arenan, Slottet (som tidigare tillhört Pyrrhus men nu tydligen gått över i Polydekus ägo), fabrikskvarteren som nu låg öde, stadens väldiga parker och Soonada den enorma marknaden. Skeppet anlände till slut till en av de två skyskraporna, Twin towers, där Pyrrhus nu ägde övre delen av den ena. Akolyterna for upp till byggnadens topp, hissdörrarna öppnade sig och de klev in i adelshuset Pyrrhus mottagningshall.

Akolytsällskapet kom under täckmantel- som utredare för militärens topphemliga forskningscenter med syftet att äntligen bryta Raaban-virusets förbannelse.

Pyrrhus innersta sken av den vita rena adelsfärgen, vita liljor i vaser och vita draperier och statyer. Längst med väggarna stod tjänare i grått och i rummets mitt omgärdades Lady valeria Pyrrhus av ett tiotal ädlingar i vitt. Valeria välkomnade sin son Joshua hem. Han såg också att en märklig neonblå tatuering tycktes röra sig över huden på Valeria.

Valeria bjöd in de tre och erbjöd dem logi och tillgång till adelshusets laboratorium. Hon försökte även få dem att dela sina framtida reslutat med adelshusets forskare men det motsatte sig Josias, officiellt sällskapets Xenos-expert. Valeria berättade bland annat att inkvisitors-kontoret sedan flera år legat öde efter att en av akolyterna, en kvinna vid namn Lavinia Bosmat förrått gruppen och troligtvis dödat dem. Hon är sedan många år en av de mest eftersökta brottslingarna i staden- men ännu har hon inte infångats.

En av tjänarna fångade Dallas uppmärksamhet. Det visade sig vara Sivion, också känd som Two-face och en av Darrens närmaste män för Misfits. Dallas lyckades få en pratstund med Sivion och bjöds då in till en fest med gamla gänget samma kväll. Dallas frågade även efter Pauline och fick efter flera undvikande svar beskedet att Darrel kanske vet något.

Sällskapet avbröts av ännu en gäst- representanter för adelshuset Polydekus. In genom hissdörrarna klev självaste Sanibar, ledare för Polydekus och nu en krympling med käpp. Bredvid sig hade han sin rådgivare Nicodemus Asa- en man med vitt hår och en rispig hes röst. Akolyterna kände genast igen honom som Judah Ezar. Sällskapet från Polydekus bar- mot all adelsetikett färger av alla slag i sin klädsel och två tjänare dristade sig till att hångal mot en vägg. Nicodemus/ Judah vandrade in i salen som han ägde den och slog sig ner i en av de vita sofforna, jämte akolyterna själva. Med sig hade han även en väldig man klädd i pälsar med någon slags ögonmask- Simeon Longius, troligtvis en gammal storviltsjägare på planeten.

Rollpersonerna

Gruppen av akolyter består än så länge av tre män som alla kämpat och slagits Lukos Givrillion i kampen mot kättare, xenos och demoniska krafter.

Dallas Winston
Dallas är uppvuxen bland New Panthers fattigare kvarter. På grund av sin storebror Darrel blev han inblandad i en inbrottsliga (Mid-district Misfits), och därefter tagen av polisen. Ur deras vård hämtades han av Lukos Givrillion för att tjäna inkvisitionen runt om i galaxen under 10 år. Dessa år har förändrat honom, men upplevelserna på Soh-Tent är ett trauma som fortfarande blöder. Kvar på Eratora lämnade han sin bror, men också sin flickvän tillika första stora kärlek Pauline - de har även ett barn tillsammans som Dallas aldrig har mött. Dallas är en sökare, fortfarande på jakt efter trygghet i livet; men hittar han denna i inkvisitionens kalla famn, eller hos en förlorad kärlek?

Dallas har hittills främst använt sina färdigheter som inbrottstjuv för att tjäna Givrillion- men det är ändå oklart för övriga gruppen av Akolyter vilka kvaliteter Inkvisitorn egentligen såg eller tyckte sig se då han värvade Dallas. Dallas själv spottar på sin egen svaghet och brinner av en övertygelse att Aldrig tvivla igen.

Joshua Pyrrhus Aristide
Joshua är andra sonen till den mäktiga Lady Valeria Pyrrhus. Han lämnade familjen tidigt för att utbilda sig till kejserlig kommissar och värvades därifrån av Inkvisitor Lukos Givrillion för att föra befäl över en grupp av akolyter. Befälsskapen togs dock ifrån honom efter det fatala misslyckandet på Soh-tent. Joshua är nu en trasig själ som försöker mot alla odds att komma tillbaka till en karriär i Inkvisitionen och göra rätt för sig gentemot sin familj. Han är dock fylld av rädsla och tenderar att göra bort sig mer ju mer han anstränger sig för att visa fram sig som en kompetent och lovande akolyt.

Joshua Aristide är lång och bredaxlad, med den platinablonda manen dragen bak från huvudet. Han är ung men hans upplevelser har åldrat honom i förtid och ögonen är rödsprängda och handen darrig. Han går klädd i svart lång skinnrock och officersstövlar, med sin trygga bolt pistol säkert hölstrad under vänster armhåla. På Eratora är kostymen adelsmässigt vit under officersrocken.

Förutom sin mor lämnade Joshua sin bror Euhippos på Eratora, framtida arvtagare till den mäktiga adelsfamiljen.

Josias Revu
Josias växte upp på Eratora med enbart sin mor som förälder. Som nördig lättstyrd och mobbad ung pojke rekryterades Josias till gänget Vera, av dess ledare Mikael. Josias fick sin gängsymbol, ett V tatuerat på handen och fick snabbt rollen som gängets hackkyckling. Ännu roligare blev det då Josias förälskade sig i Mikaels flickvän Pauline. Mikael tog varje chans för att utnyttja Joasias känslor för att förödmjuka och utnyttja honom. Det hela kulminerade i att Josias skickades att mörda en medlem av ett rivaliserande gäng. Ställd inför den enorma gangster som Josias misslyckats med att smyga sig på exploderade Josaias inre och han ”vaknade” i sitt inre med krafter att styra människor och ting med sin blotta tanke. Det första han gjorde var att uttala ordet ”Brinn”, för att sedan fly i panik över vad hans okontrollerade krafter åstadkommit. Joasias plockades senare upp av Givrillion och blev en av gruppens psykers- den enda nu levande efter katastrofen som inträffade på planeten Soh-tent.

Mötet med demonen Morgothia på Soh-tent förändrade kanske Josias mer än någon annan eftersom demonen lämnade något inuti honom- en växande tumör av kraft och förrutnelse- och ett sug efter att se vad som döljer sig bortom vardagens grå hinna.