Inför Spelpass 5.

• Inledning spelpass 5.
  
  Spelpasset började med att vi hoppade något dygn framåt i tiden- spelgruppen står på randen till Carnivale Negro då världens öde ska avgöras…
  
  Saker hann hända i tidshoppet (Jag som SL bestämde att ”detta har hänt”):
  
• Galla samlade sina syldaviska trupper, däribland sin son Entropus som han tagit ledarskapet från. Tillsammans med dessa anföll akolyterna Villan där Överste Orion- Gallas älskare under kriget mot turkmenerna (förr i tiden)
  
• Anfallet blev en katastrof. Galla slogs dock mot Hachan över en glaskista där Gallas döda fru låg, och kistan krossades.
  
• Mängder av polydekiska och turkmenska trupper dök upp och man fick fly hals över huvud. Alla kom ut utom Galla. Gallas son berättade att en väldig soldat dök upp (En Kejsarens barn…) och Galla kissade på sig och flydde till skogs.
  
• Vad som egentligen hände var att Galla hittade sin käre Orion avsvimmad och med benen sönderslagna. Då han lyfte Orion för att gå dök Entropus upp och stängde källarendörren och låste- som hämnd för att Galla tog över Syldavierna- och för att Galla lämnade sina söner att dö då han for från planeten för tio år sedan.
  
• Galla och Orion fängslades och fördes till Judah Ezar och Laksemiernas högkvarter Nikoleta-arenan (väldig gladiatorarena där hela stan kommer att samlas för att beskåda fighterna under carnivale negro)
  
• De andra akolyterna drog sig tillbaka för att invänta sin ledare.
  
• Alla nyhetskanaler basunerar ut att Valeria Pyrrhus dött- tagit livet av sig- men att Gardet misstänker att hon blivit mördad. Huvudmisstänkt är Valerias yngsta son Joshua Pyrrhus (Simon) som hållit sig gömd på planeten i flera veckor.
  
• Kapten Hansel har tagit aktiv tjänst igen och leder efterforskningarna på Joshua Pyrrhus. Han har dock sökt upp Joshua och lovat att hålla undan Gardet. Hansel ska rikta in sina resurser på att stoppa Raaban-virsuet och undersöka virusets koppling till Haza-El katedralen.
  
• Josias Revu har genom telepati bjudits till ett möte med Crius Cumara (självpåtagen ny ledare för Pyrrhus och chaos psyker) på Fabriken- en väldig lägenhet fylld av utflippade konstnärer, musiker och poeter…
• 
  Dallas bror Darrel har fört honom till det ställe där Pauline (Dallas gamla kärlek som han letar efter- och som förvandlats till en hämnerska efter att Joshuas bror flippat ut och misshandlat henne och lämnat bort hennes barn). Pauline dansar inatt på Fabriken.
  
• Dallas och Darrel har tillsammans spårat upp och knivat förrädaren Sivion Two-Face.
  
• Darrel har berättat att Dallas och Darrels pappa nu är med i Paradissekten- hippies som tillber frihet och njutning- ofrivilliga hejdukar till Judah. Pappan bor i en lägenhet i en utslagen del av staden.
  
  

Spelpass 4. del 2.

Hemma i hamnkvarteren blir Galla inbjuden på Ginos rum- ett rum fullt av syldaviska bilder, symboler och folkdräkter med mera. Galla bjuds in på en förbjuden fest på en av båtarna, med enbart män… Gino och Galla har även en trevlig stund. Efteråt vandrar Galla ut i fabriken och möter då Kleopatra. Kleopatra ber Galla hjälpa henne, som två ledare emellan. Hon har nämligen hört rykten om att vissa av männen ägnar sig åt kätterskt sex och att det ska vara en fest ikväll. Galla lovar att berätta allt han får veta för Kleopatra.

Galla tar tag i resterna av Secret Service agenten Urhia Ottassa- det som finns kvar efter tortyren och sågar ner henne i fiskmaskinerna. Efteråt ser han att Gino sett på hela tiden.

Galla gå på fest på båten. Efteråt sätter han dit en av männen från festen som får svara inför Kleopatra och få handen avsågad. Galla går även in på Ginos rum för att markera att Gino inte såg någonting. Galla snor en syldavisk traditionell hatt från Ginos rum som tillsammans med grismasken får honom att likna en demon.

Dallas ligger avsvimmad på gatan med acaciavarelsen ovanför sig- som vaknar till och reser sig för att sluka Dallas- fortfarande med två hullingar djupt inborrade innanför Dallas revben. Josias och Dorotea är på väg nerför utsidan av huset och ser Dallas problem i gränden.

Josias smyger på varelsen bakifrån. Carl köper secreten surprise- som gör att andra bara kan svara med passiva färdigheter om de överaskas, och använder psykerkrafter för att beordra Acacia-demonen att äta sig själv. Dallas vaknar upp i smma stund och ser demonen ovanför sig, som äter sönder sig själv- Dallas försöker hasa sig därifrån men varelsen hänger fortfarande fast i Dallas krop och följer med.

Väl nere i Acacia-demonernas näste lyckas Joshua döda den sista av de fyra demonerna. Han står i ett grottrum som varit en gammal tunnelbanestation. Överallt syns kokonger med små demonvarelser som växer i. Joshua flyr in i mörkret i en av tunnelbanegångarna och tar sig hem till hamnkvarteren.

På morgonen nästa dag samlar Galla sina trupper- Josias dyker dock inte upp. Galla klargör att de nu ska slå till mot turkmenerna. Dallas ifrågasätter varför men tystas. Joshua dricker sprit öppet, och Galla tillåter detta och dricker själv. Mitt i mötet kliver mutanten och Joshuas syster Alexa in. Joshua leder den förvirrade systern in på rummet igen.

Dallas ger sig av till ett möte med brodern Darrel- som Sivion Tw-face ordnat. Darrel väntar utan livvakter på en diner utan några andra gäster. En kvinnlig servitris med rullskridskor och lösbröst. Dallas får milk-shake med sprit och burgare.

Darrel berättar att han har erbjudits att ta över Pyrrhus och bli adelsman genom att gifta sig med Alexa- Nicodemus Asa ska se till så Darrel blir ledare för adelshuset. Dallas bönfaller honom att låta bli men Darrel tycker att brodern ska dela platsen på toppen. Dallas säger att det är sådana som adeln som bröderna alltid slagits mot.

Darrel berättar att han hittat deras far, men ännu inte bestämt om han ska skjuta honom eller krama honom. Dallas kan få avgöra. Darrel berättar även att Pauline jagar efter Euhippos och Kapten Hansel. Hon bor nu på Fabriken hos Batseba- ett ställe, en lägenhet med en massa band, konstnärer och kulturfolk, som ett gigantiskt kollektiv av rika slynglar och artister. Pauline ska dansa där ikväll.

Det blir tydligt att Sivion sagt till Dallas att Darrel önskat mötet och till Darrel att Dallas önskat mötet- de har blivit förrådda. I samma ögonblick kliver ledaren för Vera in- Mikael med tre tatuerade gängmedlemmar. Mikael har en stor sjuk böld på halsen, de är alla ärrade av sjukdomar och bär kejsarens tecken intatuerade på kroppen. Vild eldstrid utbryter där Mikael försöker fångata Darrel. Dallas lyckas dock få med sig sin bror därifrån och de flyr bort genom gatorna. De bestämmer att ses igen för att uppsöka sin far.

Joshua letar upp några av de adelsmän som är lojala och tar kontakt med några lojala tjänare i Pyrrhus.

Josias tas med till Sällskapet av Dorotea. Sällskapet är några från Kollektivet som ägnat sig åt mörk magi för att hindra Acacia-demonerna och stoppa adelshusen. De träffas i en skyddsbunker som inretts med svarta ljus och demoniska inskriptioner. Josias slår sig ner i skaran av välkammade män med runda glasögon som kallar honom för Subjektet. Dorotea ger honom en glasskärva som är frostad i svart, och som ingen annan vågar titta in i- det är en väg in i demonernas medvetande.

Josias tittar in i glasskärvan och omfamnar villigt kaos inuti sig (köper Key of deceit- en corruption key). Får samtidigt makt att tala med acacia-demonerna. Känner dock att det finns en annan röst som styr dem.

Akolyterna samlas för att attackera Villan och Hachan för att tillsammans med de syldaviska frihetskämparna frita general Orion.

Spelpass 4. del 1.

Tre dagar återstår till Förmörkelsens högtid Carnivale Negro då solen komemr att vara helt förmörkad och festen i staden total. Det är också då Judah Ezar kommer att genomföra sin mörka ritual på Nikoleta-Arenan.

Under dagen och kvällen som gått har akolyterna jagat runt efter spår från den arkeologiska utgrävning som skedde för tio år sedan. De har hittat en man vid namn Haggai Bantas som tycks vara en smittad sjuk sjuttioåring men som egentligen är trettiofem år gammal. Han var med vid utgrävningen söder om staden då man hittade ett urgammalt tempel som spred sjukdomar så att flertalet av expeditionens medlemmar insjuknade och dog. Saniteten från Secret service dök upp tillsammans med representanter från Inkvisitionen och tog över utgrävningen. Alla medlemmar utom Haggai infångades och dödades troligtvis.

Innan Haggai smet hann han se ett kvarnhjul som bärgades från utgrävningen. Hjulet var av sten med inskriptioner som föreställde monster och hemska varelser, själva tecknen var formade så att den som tittade på kvarnhjulet fick yrsel och illamående. På hjulet fanns även en bildserie då en människa jagar en annan, två människor jagar en tredje, tre människor jagar en fjärde och så vidare. Kvarnhjulet fördes in mot New Panther.

Haggai berättade också att han tvingades lämna sin tolvåriga dotter kvar på platsen, Ester Bantas, och har ej hittat henne sedan dess. Då Haggai visar ett fotografi av dottern ryggar akolyterna tillbaka- hon är otroligt lik den demon, Morgothia, som sällskapet träffade på Soh-tent.

Akolyterna sitter i en tunnelbanevagn på kvällen, på väg tillbaka till hamnkvarteren. Överallt i staden brinner eldar och syns fester och maskerade människor. Dallas sitter en bit bort från de andra i sin läderrock och döljer knogjärn och en stor revolver. Galla sitter med sin grismask över ansiktet. Runt scrotum har han en läderrem som han drar åt med jämna mellanrum- stönande av välbehag och smärta.

Joshua Pyrrhus vandrar runt i vagnen och vänder sig bort med jämna mellanrum och drar i sig från en fickplunta. Josias Revu sitter i sina egna tankar och fingrar på några papperslappar innanför jackan- bitar av förbjudna kätterska texter med berättelser om hur man sluter avtal med saker från andra sidan.

Då akolyterna kommer till hamnen ser de Kleopatras män dra iland väldiga krabb-spindeldjur från skeppen- varelser som ska till arenan för att slåss på Carnivale Negro. Varelserna ligger i burar och kyls med is som gör dem slöa, i sitt naturliga klimat, varma strömmar är varelserna blixtsnabba och livsfarliga.

Joshua har kallats iväg av Kleopatra för att möta någon som vill träffa Joshua. Joshua visas in på en skum pub under marken där de spelar synt-beethoven. I ett hörn sitter en maskerad person, där Joshua slår sig ner och slår upp sprit i sitt glas. Personen drar tillbaka huvan och visar sig vara Joshuas mor Valeria Pyrrhus.

Valeria berättar att hon förstått att hon lett adelshuset fel och att Nicodemus Asa/ Judah Ezar måste stoppas. Hon kan dock inte göra det eftersom hon är övertagen redan, Joshua måste ta emot medaljongen som alla ledare för Pyrrhus bär. Joshua accepterar medaljongen och Valeria säger att han snarast bör skaffa sig en respektive som alla ledare för Pyrrhus haft.

Valeria berättar att många av de förband som finns runt New Panther tagits över av adelshusen de senaste tio åren och de flesta är kopplade till Pyrrhus. Många av dessa förband slåss nu för Polydekus i Syldavien. Fortfarande finns det dock adelsmän som vägrat underställa sig Polydekus. Joshua får en lista på trogna adelsmän och tjänare. Dessa adelsmän finns i staden eftersom Judah Ezar bjudit dem till arenan på Carnivale Negro för att mörda dem. Valeria berättar även att adelshuset kommer att gå under om Kollektivet och Dorotea Nyx får som hon vill- Nalengus-drogen förbjuds.

Joshua uppmanar sin mot att ta livet av sig. I gränden utanför väntar Joshuas syster Alexa som muterats av mötet med Truan-Tryc- den undersköna artonåringen har nu svart blod som färgar hennes läppar, ögon och blodådror på de vita anorextiska armarna. Joshua tar med sig sin syster tillbaka till hamnlokalen.

Galla har fått kontakt med en syldavisk hamnarbetare, Gino som leder Galla till ett möte med den Syldaviska motståndsrörelsen. Väl där visar det sig att rörelsen drivs av Gallas son Entropus som liknar en smal David Bowie och som jagar upp sina trupper från en scen. Entropus berättar att General Orion (Gallas gamla älskare från förr) fångats i syldavien och först till New panther för att offras i arenan på Carnivale Negro. Om Orion dör blir det ett stort symboliskt bakslag för den syldaviska kampen.

Galla avbryter talet, stövlar in på scen och skriker ut att general Galla är tillbaka för att ta över. Sonen Entropus som hatar sin far försöker få sina trupper att ta ut Galla och skjuta honom. Ett vild ordkrig utbryter där Galla pissar på scenen, slår sin son med piska i ansiktet och trollbinder publiken med sin fiol. Det hela slutar med att Entropus faller tillbaka i sin stol och folksamlingen hurrar åt General Gallas återkomst. Galla bestämmer att de ska samlas nästa dag och befria Orion från Villan (Gallas gamla hem) där turkmenen Hachan håller honom fången.

Joshua får Dallas att följa med till Kollektivet för att göra upp med Dorotea Nyx och hindra henne från att motarbeta adelshuset Pyrrhus.

Samtidigt har Josias åkt för att besöka sin gamla kärlek Dorotea Nyx på Kollektivet. Han träffar henne i ett övergivet boningshus där Kollektivet gjort om översta våningen till sitt högkvarter, massa skrivmaskiner, bord, söndriga väggar, hål i taket efter inbördeskrig.

Dorotea blir glad och tycks aningen förälskad i Josias- samtidigt visar hon upp sin fästman och Josias gamla Vera-kompis Maxi som också är där och arbetar- de är de enda där, eftersom det är kväll. Dorotea tar med Josias upp på taket för att snacka allvar. Hon berättar att hon kommer att dödas innan Carnivale Negro eftersom mötet med senaten ska hållas dagen efter. Hon behöver Josias krafter för att ta över varelserna som ska döda henne- så att Josias kan döda ledarna för adelshusen. Hon vill få Josias att gå med på detta.

Mitt i diskussionen störtar Dallas och Joshua upp på taket- de har klättrat uppför fasade med rep. Joshua drar pistolen för att skjuta Dorotea, Dorotea drar sin pistol, Dallas sin, och Josias ställer sig i mitten av dem så att alla siktar på honom. Med ett mentalt kommando beordrar Josias dem att släppa sina vapen. Dorotea och Joshua släpper sina, men Dallas skjuter Josias i benet, vilket gör att Josias tappar greppet som sina krafter och skjuter iväg Dallas med en psykisk smäll så att Dallas hängande i sitt rep far över kanten på huset och slår i väggen.

Joshua kastar sig över Dorotea för att slå ihjäl henne. Josias beordrar honom psykiskt att kliva av från hustaket- vilket Joshua gör. Han far fem våningar ner i en gränd och landar i ett rullande stånd som en gammal kvinna har. Joshua far rakt ner i en tunna med levande ålar i spad.

Samtidigt känner Josias en doft av acaciablomman från undervåningen. Han och Dorotea tittar ner och ser att Doroteas pojkvän sitter och skriver maskin utan att se hur fyra varelser kryper närmare. Acaciavarelserna är väldiga spindelliknande monster med hullingar som ben, som de kan slå in i väggar och tak- de har långa köttiga halsar och kvinnliga ansikten med stora huggtandsgap.

Dorotea försöker springa för att rädda sin pojkvän men Josias får henne mentalt att istället gå och dra upp Dallas på taket. Josias ser på när en av varelserna slaktar Doroteas pojkvän och slänger upp honom på ett bord för att bryta upp bröstkorgen.

Då Dallas kommer upp på taket och ser ner på varelserna tar han sig ner för stegen till samma våning som dem och gömmer sig bakom ett hörn med revolvern dragen. Under tiden väcker Josias Joshua genom att kliva in i Joshuas mardrömmar om skyttegravarna. Joshua kastar sig ut ur åltunnan, sliter bort ålarna från under kläderna och rusar in i huset på bottenvåningen. Han drar sin bolt-pistol och sitt motorsågssvärd och springer upp för trapporna.

Dallas hoppar runt hörnet och möter de fyra demon-varelserna. Han skjuter, skriker och springer mot den av demonerna som vält upp Maxi på ett bord, slaktat honom, och som nu håller upp Maxis tarmpaket i ena klon och har svalt tarmarna ner till häften i sin tjocka strupe. Då varelsen ser Dallas drar den upp tarmarna igen och kastar dem med ett splasch in i en av väggarna.

Två varelser sitter på varsin vägg och en sitter i taket. Dallas drar åt sig ett stålrör skjuter med pistolen och brakar rakt in i den varelsen som sitter på bordet. Acacia-demonen slår sina väldiga hullingar rakt in under Dallas revben på varsin sida och de båda brakar rakt ut genom ett fönster och slår ner i gatan fem våningar ner.

Samtidigt har Joshua kommit in i rummet. Han hinner bara ta ett kliv in innan de två deonerna på väggarna anfaller honom från varsitt håll. Joshua köttar den ena med motorsågssvärdet och den andra med bolt-pistolen. Den tredje demonen kastar sig över honom, slår honom medvetslös och släpar honom ut ur huset ner i underjorden till varelsernas hemvist.

Spelpass 3.

Under natten kallas akolyterna upp på taket av fiskslakteriet och får beskåda hur de sista rymdskeppen som cirkulerat runt Eratora störtar som brinnande klot ner mot planetytan.

Över hela New Panther råder Förmörkelse då de sju månarna har täckt solen och låtit väldiga orangea och röda solarmar kasta sig ut över himmelsvalvet. Folk festar och ägnar sig åt våld och hemskheter över hela staden. Den beryktade Mångalenskapen drabbar många och hemska illdåd begås samtidigt som vild eufori uppnås. Alla i staden är maskerade och Galla drar på sig en grismask. Kleopatra lämnar över ett brev till Joshua som Felicia skickat via adelskontakter.

Sällskapet tar sig till det övergivna badhuset där Eratoras inkvisitor-högkvarter lär ha varit gömt innan det krossades av förrädare -akolyten Lavinia Bosmat. På vägen dit stannar sällskapet till vid den väldiga Haza-El-katedralen- en enorm gotisk byggnad med stenstatyer föreställande riddare och gargyler.

Runt hela katedralen finns nu väldiga högar med lik och döende människor. Kyrkan är omringad av flagellanter och människor som lider av smittor av olika slag, ”påhejade” av eklessiarker som mässar och vifta med metallklot med rökelse.

Inne i katedralen täcker smutsen, förruttnelsen, mossan och förfallet den vackra inredningen. Galla söker upp den korgosse som Bysan visade honom mot, Fridens liljor. Fridens liljor visar sig vara Gallas son Entropus som nu har en stor metallisk lunga sedan Galla stängde in honom i källaren. Galla få även se över-eklessiarken Baltazar Miccai- som iklädd guldig kroppsdress vandrar förbi ackompanjerad av en flygande servo-skalle av ett mänskligt kranium. Galla får budskapet av Bysan att genast se till att Euhippos överlämnas till Baltazar och katedralens vård eller döda Euhippos.

Akolyterna tar sig till det övergivna adelsbadhuset- som ett antikt badhus med kakelplattor och väldiga salar med bassänger, nu täckta av sporer och mögel. Då akolyterna träder in hör de rörelser och någon som gömmer sig. Josias befaller varelserna att kliva fram i ljuset. Fram kommer tre småpojkar, en av dem med svans och svart ögon vid sidorna av skallen. De andra två mutantpojkarna var dock mer mänskliga, men hade sammanväxta fingrar och märkliga ansikten. Joshua drar sin pistol och skjuter skallen av den mest deformerade mutanten. Dallas drar pistolen för att knäppa även de andra två men Josias försöker hindra honom- ”de är ändå människor”. Josias hinner dock inte stoppa Dallas innan de även de två andra pojkarna ligger sönderskjutna på bassängkanten.

Dallas hittar en hemlig dörr med ett inkvisitor-tecken och bryter upp den. Sällskapet tar sig upp till ett inkvisitorhögkvarter där de överaskas av akolyten Lavinia Bosmat som siktar på dem med en väldig kulspruta. Hon kallar inkvisitor Lukos Givrillion och rp för kättare.

Lavinia beskyller Lukos för att stå bakom Raaban-viruset tillsammans med inkvisitor Narcissa- som enligt Lavinia inte alls är död utan lever och verkar på planeten. Lavinia berättar att Lukos för tio år sedan kom till planeten för att söka upp Valahai-biblioteket, ett kätterskt urgammalt bibliotek. Han använde sin kontakt Crius Kumara för att hitta det, läste vad han behövde och brände det sedan. Dock lyckades han inte förstöra allt och Lavinia har lyckats spåra upp var biblioteket finns nu.

Lavinia menar att Lukos hittade saker i sin utgrävning söder om staden som han tog till New Panther och använde för att iscensätta Raaban. Då Lavinia kom på sin mästare Narcissa och Lukos dödade de akolyterna och försökte sätta dit Lavinia för detta- de lyckades dock inte få kol på Lavinia. Lavinia berättar även att Lukos vände sig till inkvisitionen för hjälp men blev attackerad och jagad som kättare, i alla fall av vissa inom inkvisitionen.

Lavinia vill bli chef för gruppen och att akolyterna efter det här ska ställas inför rätta som förrädare. Galla tycker annorlunda och drar revolvern för att skjuta skallen av Lavinia. Innan dessa kastar sig Dallas och Joshua över honom och hindrar honom.

Lavinia berättar att det finns övervakningsband som bevis hennes oskuld, dessa har dock beslagtagits av secret service Saniteten. Lavinia berättar att Lukos och Narcissa styr Saniteten och Vera-gänget. De har hållit till i närheten av arbetarparken Hvilan. Lavinia berättar att hon själv har ett alter-ego som gladiator på Polydekus Nikoleta-arenan.

Dallas och Josias skickas med Lavinia för att hitta Valahai-biblioteket. De upptäcker detta inne i den enorma betongklumpen på hundra våningar som är Administrationen. Här tar de tag i en puckelryggig byråkrat och tvingar honom att visa dem till den hemliga våning nio. Dallas nitar de vakter som försöker hindra dem. Då sällskapet kommer upp till den hemliga våningen vandrar de genom en labyrint böcker och lagrad fakta i överflöd. Damm yr och spöken svävar genom luften. Till slut slår de upp två gyllene dubbeldörrar och brakar rakt in i Valahai-biblioteket där några kultister helgar en svart box som svävar i luften.

En psyker försöker tända eld på Josias, som då låter honom strypa sig själva medan Lavinia mejar in med sin kulspruta och Dallas slår vilt och skjuter med sin reolver. Då de tre lämnar Adminsitrationen med böckerna som de var ute efter brinner byggnaden. Sällskapets första kättar-bål!!

Galla och Joshua åker hem till Kommissarie Hansle och Urhia och drar med sig de båda ut i bilen. Urhia försöker göra motstånd och drar efter en kniv men Joshua är snabbare. Sällskapet förs till hamnlokalen där Urhia spärras in i ett rum med en naken glödlampa. Galla vandrar in med sin grismask och torterar henne och våldtar henne (!) tills hon spiller sina böner.

Urhia berättar att hon tar sina order från en kvinna som inte kan vara någon annan än Lukos akolyter Amelia- den Orörbara. Amelia styr över Saniteten sedan tio år tillbaka i tiden. Uriha berättar även att hon brukar få kontakt med Amelia på ett café i närheten av parken Hvilan- café Veritas.

Josias undersöker sina böcker och Dallas berättar om sig själv och sina tillkortakommanden medan han går igenom sina inbrottsverktyg- refreshment…

I de böcker som Josias läser får han reda på att:

På planeten Eratora levde för tiotusentals år sedan en art av xenos som numera kallas Demiargerna. Detta folkslag hyllade euforin, extravagansen och njutningen i smärta. I hundratals år skapade de magiska ritualer för att åkalla en Gud av njutning. De satte upp rituella stenar i ett pentagram i Eratoras bergstoppar- Aschtadpentagrammet och lyckades skapa en Gud- Hon som törstar, Slaanesh. Då Slaanesh vaknade öppnades ett väldigt öga mitt i rymden, vilket är det hål därur Kaos strömmar. Även hela rasen Eldar förbannades och krossades av detta tilltag, och har levt på flykt sedan dess.

Demiargerna hade lyckats frammana sin Gud i denna värld och förgört den om inte en annan kaoskraft, Guden Nurgle lagt sig i och saboterat ritualen så att Slaanesh bara skapades inne i warpen. Demiargenerna gick under, liksom Eratora och de fem Aschtad-stenarna kastades ut i rymden. En av dem lär ha landat på planeten Hudar.

För några hundra år sedan skapades Laksemierna- en församling häxor vars syfte var att återskapa Demiargernas ritual och väcka Slaanesh till vår värld- förkroppsliga världslig njutning och excess och eccstacy. Smutsig njutning och slitande drömmar och smärta. Deras mål är att skapa ett paradis av världen. De måste dock återskapa Aschtad-pentagrammet och dessutom återväcka en mäktig demon som kan avsluta ritualen- för det behövs ett tillräckligt kraftfullt mänskligt kärl att fylla…

I böckerna omnämns även Truan-Truc som ett mercenerie-xenos som lever av själar och som har krafter att förvrida tid och rum.

Inför spelpass 3.

Brev levererat till Joshua Pyrrhus Aristide via Kleopatra Zanders adelskontakter

Högt ärade mästare och käraste älskling!

Jag söker dig nu med brådskande bud och ber att Kejsarens hand ska föra mina ord till dig. Jag väntade länge på din och din ärade broders återkomst till vårt hov, så gjorde även resten av huset, vitklädda och förtröstansfulla inför festligheterna som skulle äga rum på Slottet- Polydekus slott som en gång var Pyrrhus stolthet, jag återkommer till de tragedier som skedde där under natten, men låt mig ta en sak i taget kära älskling. Så mycket är förryckt jag vet inte i vilken ände jag ska börja, bara att ha dig här och hålla om mig, och säga att allt är bra, det är den enda jag vill. Nåväl, måste hålla mig samman, visst älskling, för dig och mig och vår framtid.

Vi väntade i salen på er ankomst, hela adelshuset, tjänarna och framför allt din moder, min mästarinna Valeria Pyrrhus, samt din syster Alexa underskön i en väldig vit klänning med en krona av keryntisk topas och armband och halsband och syldaviska jedin-stenar. Du dök inte upp och klockan närmade sig den tid då vår ankomst enbart kunde tolkas som en fräckhet- och jag tappade huvudet, min kära, jag måste tillstå det. Det var nämligen så att det bland tjänarna började tisslas och tasslas om att du fått reda på den ekonomiska ruin som huset befinner sig i (som om du inte visste! Som om det skulle betyda något för dig!) och valt att ta avstånd från din kära moder.

Det var då jag klev fram och avslöjade allt om oss. Bröllopet som snart ska ske och det faktum att du kommit tillbaka till Eratora för att kliva in strax bredvid din kära moder och snart ta hennes roll- med mig vid din sida. Det var oförlåtligt gjort, och korkat, som en liten flicka som tillåter sig att dras iväg av sina egna drömmar. Jag var dig inte värdig i den stunden. Jag kan inte skylla på något annat än att din återkomst föryngrat mig de tio år av längtan och pina som jag levt- bortblåsta! Jag är den flicka fylld av drömmar som du lämnade.

Din moder blev vansinnig och slog mig, med all rätt. Hon trängde upp mig i ett hörn och beordrade en sanning som jag inte kunde neka henne. Åh,. Älskade inför alla tvingades jag berätta om det underbara som skedde på balkongen. Din moder trodde mig inte men lovade att kasta ut mig på gatan om det visade sig stämma.

De andra tjänarna skrattade och i hissen ner rev de mig och klöste och lovade att varje dag i resten av mitt liv få mig att gråta och be om nåd på mina ben tills jag självmant valde att lämna adelshuset. Jag grät och bad dem, systrar dela min dröm istället, de sparkade och slog mig. Jag kände inte smärtan då jag enbart kunde se den bild av dig och mig som hållit mig levande i så många år.

Festen på slottet var trots allt underbar. Hela slottsträdgården var fylld av vackra människor och djur som tränats till konster och väldiga fat med frukter och godsaker.

Vi släpptes in i balsalen och jag stod trängd mot en vägg och undvek mina systrars onda blickar och tänkte på dig. Din moder dansade som jag inte sett henne dansa på många år, och en väldig orkester iklädd enbart bladguld spelade Chenekavovs symfonier så att tårarna rann på både män och kvinnor. Så långt var allt underbart. Det var då portarna slogs upp till husets innersta kammare och tjänare hämtade din mor, din syster och några fler från huset. Även jag och ett par av mina systrar följde med.

Vi leddes av en brysk man genom vindlande gångar täckta av mörklila draperier tills vi kom till en väldig sal med en uppdukad buffé. Vid bordet satt flera av Polydekus adelsman och även rådgivaren Nicodemus Asa som tycks ha tagit över adelshuset. Sanibar själv satt på en stol in mot väggen som ett barn i skamvrån och tycktes ”underhålla” sig själv hela kvällen.

Bordet stod dukat med stekar och karaffer med vin och sprit. En eld brann. Överallt i rummet satt män och kvinnor halvnakna klädda i läder och märkliga utstyrslar, färgade hårmaner och galna ögon. De utförde de mest horribla akter på varandra, ledda av en fet kvinna med långt rosa hår vid namn Batseba Andromeda som styrde dem och talade som en Eklesiark- hon nämnde dock inte kejsaren en enda gång utan pratade endast om en kvinnlig Gud. Eller kanske är jag förvirrade, hon blandade mansnamn och kvinnonamn och talade ändå om samma person. Det låg en tung doft av rökelse i rummet som fick mig att kräkas och samtidigt känna ett starkt brännande begär som nästan fick mig att tappa kontrollen. Istället tänkte jag på dig och gömde mig bakom en pelare.

För mina systrar gick det inte lika bra. De kastade av sig sina kläder och slängde sig på knä framför den feta kvinnan. Männen och kvinnorna drog in dem i sin sjuka orgie av kött och blod, och jag hörde mina systrar skrika av smärta och rädsla, och skrän som lät som något annat, jag vill helst inte tänka på det, och såg det inte heller då jag tryckte mitt ansikte mot pelarens kalla sten.

Jag tittade igen då din moder kallades fram till bordet. Hon gick med stolta steg till Nicodemus Asa. Han sa något om ett avtal som hon brutit. Hon stirrade honom stint i ögonen tills han började skratta, ett hest utdraget skratt som fick hela salen att tystna och titta på honom, och även jag kände en rädsla som brann inuti mig. I samma stund som han tystnade föll din moder i marken gråtandes. Hon slickade hans stövlar och bad för sitt liv. Salen fylldes av skratt, ingen vågade något annat, även jag fick hålla för min mun för att inte le och bubbla över av en lust som jag inte kunde stoppa, inte naturlig förstås. Det var han, den där mannen som gjorde det med mig, Nicodemus Asa.

Istället för en son, en dotter, sa han och slet till sig din syster Alexa. Nicodemus vinkade med handen och en tjänare öppnade en av portarna. Genast strömmade det in de mest bestialiska män jag någonsin skådat. Djur och bestar i människoform, turkmenska rödögda monster som kastade sig över din syster. Jag vill inte berätta vad som följde.

Flera timmar senare låg jag fortfarande kvar bakom pelaren. Din moder satt som förstenad vid bordet och din syster låg lämnad i en blodpöl på golvet, ännu levande. Mina medsystrar hade slitits med av den feta kvinnan och hennes anhängare, och blodiga och skrikandes på hjälp lämnat rummet. Kvar fanns några blåögda syldaviska slavar som spänts upp på väggen med stora blödande sår. En av de turkmenska männen, han bar ett människohuvud i en läderrem i bältet, gick från slav till slav, spottade på dem och avrättade dem med ett skott i pannan. Vid bordet satt Nicodemus och en annan turkmensk man och skrattade åt det hela, som vore det ett skådespel.

Efteråt pratade de om viruset, jag tror de menade Raaban, och de sa att detta inte längre var ett problem. Något skulle ske under Förmörkelsen, de pratade om stenarna, de fem Aschtad-stenarna som åter skulle ta sina platser på planeten, jag vet inte vad som menades med det, min älskade men jag tror de planerade vår undergång. Något ska ske i de syldaviska bergen, något som de hindrats från att utföra, men snart är pentagrammet fullbordat, sa de. De pratade även om din bror, de ville åt honom i något syfte.

De talade även om hjälp, och nämnde ett ord jag inte tidigare hört. Truan-truc, tror jag de sa och jag ryste av blotta namnet. De skulle få hjälp av dessa Truan-Truc, om de kunde betala priset. Förmörkelsen skulle vara starten på allt- något ska ske på den stora festen på Nikoleta-arenan om tre dagar- något ska då fullbordas, så sa de, med dessa Truan-Truc och Aschtad stenarna är då deras. Vad detta betyder vet jag intet om.

Jag fick senare kännedom om dessa Truan-Truc, mer än jag ville veta. Då din syster släpade sig längst med golvet mot portarna som ledde ut från slottet. Nicodemus klav fram och ställde sig över henne. Han lyfte henne upp från marken och bar henne till port som hållits stängd hela kvällen. Han öppnade den och klev bakåt. Där inne i ett onaturligt mörker reste sig två skepnader, som skuggor utan ansikten, deras närvaro fick mig att gråta av rädsla och de gav från sig ett ljud som inte hördes genom mina ögon, som kändes i min kropp, musklerna spändes och jag kröp ihop och skakade. Skuggorna där inne i mörkret, de saknade ansikten, de var inte människor, de spred is och kyla ut i rummet och även Nicodemus ryggade tillbaka inför deras uppenbarelse. Han klev fram till din syster som nu rest sig upp. Nicodemus sparkade henne in i rummet och stängde porten. Hennes skrik varade bara några sekunder. Det är en tröst.

På något sätt lyckades jag ta mig tillbaka till vårt adelshus. Din mor dök inte upp igen. Jag tror att hon är kvar där inne. I slottet. En adelsman av ringa börd, chefen för forskningsavdelningen, Crius Kumara har på något sätt tagit över ledning och styr och ställer. Ingen säger ett ord om vad som hände den där natten i slottet, ingen vill veta.

Jag är inte heller längre kvar i huset. Systrarna kastade ut mig för vad jag sa om dig och mig. Jag bor nu hos min bror i en lägenhet i Baladaikos. Han har vissa problem med Nalengus, och flera av hans vänner är inte oproblematiska. Jag hyser rädsla för min säkerhet och oroas över att det som enbart du, min framtida make, har rätt att ta del av hos mig- kommer att med tvång besmutsas om jag stannar här. Vi har inte heller mat och rent vatten och jag längtar efter dig, om jag så ska vänta tio år till!

(Tänker på den kväll vi färdades med flotte nedför Veniga floden och du kysste mig för fösta gången!)

Med evig kärlek!

Felicia Kallas

Brevet överlämnas av Kleopatra. Själva papperet bär en frän doft av nalengus och är färgat av smuts och intorkade gula fläckar.

Spelpass 2. del 2.

Galla leder sällskapet till en enorm villa som ligger omgiven av en bokskog. En vacker allé leder fram till det svulstiga huset- till den villa där Don Galla bodde med sin fru Nodja och sönerna Anklides och Entropus innan han lämnade planeten. På gårdsplanen framför huset står ett tjugotal kvinnor, barn och män, iklädda turkmenska folkdräkter. Överallt vajar den turkmenska flaggan.

Akolyternas bil kör in på gårdsplanen, vänder då de ser flaggorna och är precis på väg att lämna villan då Don Galla ser två män och en hund som närmar sig villan från skogen. Hunden är Gallas kära schäfer Vanja och den man som håller kopplet är en hårig turkmensk man med röda ögon och ett mänskligt kranium i sitt bälte. Han visar sig senare heta Hachan. Den andra mannen är Simeon Longius, Judah Ezars livvakt. Bägge män bär jaktgevär. En kvinna är på väg från villan för att möta dem, Nodja Galla, iklädd syldaviska kläder.

Akolyternas bil är på väg därifrån i hög hastighet då Galla beordrar Joshua att vända bilen. De kör tillbaka till gårdsplanen och Galla och Dallas hoppar ur. En liten turkmensk man ifrågasätter deras närvaro medan han håller handen på en pistolkolv innanför byxlinningen.

Galla går fram till de turkmenska männen och säger att villan och hunden är hans. De ber honom lämna stället. Don Galla spänner blicken i sin forna väns ögon och kommenderar hunden Vanja, ”Attack!”. Under någon sekund stirrar Vanja på sin forna härskare Galla och sin nuvarande Hachan och kastar sig sedan mot Hachan och biter honom.

Den lille mannen som gått fram till Dallas drar sin pistol. Dallas greppar hans hand och tvingar honom att skjuta sig själv i benet, drar sedan till sig mannens pistol och börjar avfyra skott mot de båda turkmenerna. Även Galla gör så, samtidigt som han kallar på sin hund. Simeon avfyrar sitt jaktgevär och Hachan drar en turkmensk sabel med böjd klinga. I stridens hetta sårar han hunden Vanja som ylande springer rakt in i skogen. Galla och Dallas kastar sig in bilen som far iväg samtidigt som de turkmenska kvinnorna i panik rusar från platsen bärande på sina barn. Kvar på gården lämnas korgar med frukt, tyger och hemgjorda snickerier. Överallt hörs förtvivlade skrik och gråt.

Galla tvingar Joshua att stanna bilen efter nästa krök. Han försvinner ut i skogen och ropar desperat efter Vanja, utan att hitta henne. Bilen kör vidare och stannar några hundra meter längre fram. Även Dallas ger sig ut i skogen- för att leta reda på Galla.

Josias säger till Joshua att Galla gått över alla gränser, de kan nu inte längre verka under täckmantel. Joshua beordrar honom att sitta ner och hålla käft och Josias slår sig ner i baksätet med Euhippos.

Euhippos ber åter om Josias hjälp och de upprättar en mental länk som gör att de kan kommunicera med varandra och stundtals ta över den andres sinnen. Josias överväldigas nästan av den råa kraft som finns i Euhippos och för ett ögonblick kan han inte skilja sina egna sinnesintryck och minnen från Euhippos.

Galla har gett upp sökandet efter Vanja och sitter på en stubbe då Nodja vandrar in i gläntan. Hon ber honom älska henne igen. Galla beordrar henne att ta av sig sina turkmenska guldringar som sitter hårt runt hennes knubbiga fingrar. Hon har gått upp flera kilo sedan Galla lämnade henne tärd både kroppsligt och mentalt. Nodjas blåa öga vittnar dock om att hon även nu lever under hårda förhållanden.

Nodja berättar att hon inte kunde få ut de båda sönerna ur källaren då Galla lämnade dem inlåsta när han reste från planeten. Det hela resulterade i att Entropus fick en allvarlig lungsjukdom och skulle dött om inte Nodja offrat alla besparingar för att rädda honom. Den andra sonen, Anklides hatar fortfarande sin far för detta. Sönerna har nu lämnat hemmet, Entropus har gått in i ministoriet (kyrkan) och Anklides har blivit kriminell.

Nodja berättar att turkmenerna återigen förslavat det syldaviska riket- efter vilda strider där tukmenerna fick hjälp av adelsägda soldater från New Panther. Den skalle som Hachan bär i sitt bälte är Kung Golans skalle. Syldaviens fall innebar total ekonomisk kollaps för Nodjas hushåll och hon tvingades gifta sig med turkmenen Hachan som gjorde om villan till ett tillhåll för turkmenska typer, och dessutom fick Vanja att bli tillgiven. Förutom att Syldavien fallit för turkmenska händer så ryktas det om att turkmenerna öppnat upp gruvor högt upp i de syldaviska bergen, och att syldaviska barnslavar och även barn från New-Panther området skeppas dit för att slava i gruvgångarna.

Nodja ber på sina knän att Galla ska komma tillbaka, tillsammans kan de få tillbaka villan och bekämpa turkmenerna. Galla omfamnar henne och känner hur den lilla kvinnokroppen darrar av kärlek och rädsla. Han tittar in i hennes ögon, omfamnar hennes ansikte, för att därefter knäcka hennes nacke och trycka ansiktet ner i mossan tills hon slutar andas.

Dallas Winston kliver in i skogsdungen mellan bokträden och ser sin chef döda en kvinna. Han vill veta vad som händer- och säger att en sådan man som Galla inte kan vara del av inkvisitionen- och absolut inte sällskapets chef. Galla reser sig och drar sin revolver. Galla kräver tillit och fullständig underlydnad från Dallas. Dallas vill inte ge detta, och då Galla tar ner sin revolver och vänder sig om för att leta efter Vanja drar Dallas sin pistol och försöker skjuta Galla i ryggen. En vild eldstrid utbryter. Till slut gömmer sig Galla bakom ett träd. Han beordrar Dallas att ge med sig och påminner om att Galla fått sin position från självaste Lukos Givrillion. Galla snurrar runt trädet och har i sin hand den glasburk med kaos-insekten som han stulit från Josias- beredd att kasta varelsen på Dallas. Dallas har precis smugit fram för att slå ner Galla. Deras blickar möts några centimeter från varandra och Dallas sjunker ner på knä, pistolen glider ur hans hand och han ger med sig för sin chefs kommenderande stämma och glödande blick.

Joshua konstaterar att de inte kan återvända till det infekterade adelshuset Pyrrhus. Istället kör han sin bror och Josias till hamnen, där han får tag på en gammal kontakt- en lågadelskvinna vid namn Kleopatra som i unga år jagade tillsammans med Joshua. Kleopatra har tagit avstånd från adeln och äger flera fiskebåtar. Hon tar emot Joshua och låter honom upprätta kontor i en av sina stycksalar, där sjömännen med yxor och handdrivna sågar klyver enorma ål-liknande fiskar och valar, röker dessa eller kyler ner i stora isrum. Kleopatra hjälper till med säkerheten (refreshment-scene) och presenterar Joshua för några av sina män, som för många år sedan var medhjälpare på Joshuas och Kleopatras storviltsjakter.

Refreshment-scene. Josias och Euhippos kontaktar varandra mentalt, sittandes vid det slitna träbordet i det nya högkvarteret ovanför slaktsalen. Euhippos visar Josias minnen från tidig barndom då Euhippos tittade med kärlek på sin lillebror Joshua, den unge jägaren. Euhippos visar även hur han vandrade ut i öknen, fanns Eldshålet och blev vansinnig. Han återvände och var galen, slog sin fru och vanskötte henne. Barnet, som ej är Euhippos lämnades bort till en turkmensk barnflicka. Då Euhippos återfann sitt sinne gick han för att hämta barnet men möttes av en väldig turkmen vid namn Hachan som bad honom dra.

Kontakten mellan Josias och Euhippos får dem båda att känna varandras inre och de kallar därefter varandra för bror, och känner ett band starkare än blodsband.

Joshua, Kleopatra, Euhippos och Josias slår sig ner och äter tillsammans och pratar om gamla jaktminnen. Det blir tydligt att Josias tagit över vissa av Euhippos minnen som sina egna.

Dallas och Galla sitter i skogen vid grusvägen och väntar på att hämtas av de andra akolyterna. Galla tittar på myrorna som går över väga och säger- du har ett val, du kan vara en av myrorna- eller stöveln som krossar dem, var med mig eller krossas. Galla försöker förklara sig kring mordet och få Dallas att svära trohet. Galla vägrar och går därifrån. Galla följer efter, tillsammans med schäfern Vanja som på Gallas order visar sina tänder och morrar. Dallas säger att Galla inte kan vara deras ledare, han är inte en av kejsarens utvalda utan en skurk och en mördare. De båda bråkar och skriker tills Dallas faller ner gråtande av tvivel. Galla omfamnar honom, medan Dallas gråter blod. Galla passar på att vara lite för intim med den unge akolyten, något som Dallas inte lägger märke till i sin desperation.

Joshua och Josias kör för att hämta de andra två akolyterna. Josias säger att deras ledare är näst intill kättersk och att Galla kommer att få dem alla krossade. Han försöker få Joshua att ta över ledarskapet. Josias säger att misslyckandet på Soh-tent inte var Joshuas fel och att utnämningen av Galla som ledare var fel. Joshua ställer sig på bromsarna och är rasande. Han säger att ifrågasättandet av inkvisitor Lukos Givrillion är lika med kätteri- de ska följa sin ledare oavsett hur vansinniga hans beslut tycks vara- som akolyter ser de inte alltid hela bilden.

När bilen med de andra akolyterna svänger in på grusvägen sitter Dallas omfamnad av Galla. På väg tillbaka till staden råder tystnad i bilen. I staden ser man förberedelserna inför Förmörkelsen. Bilen passerar även en stor grupp gulklädda kultister som dansar genom gatorna i vild extas och slår på trummor och håller sina barn upp mot himlen.

Sällskapet sitter på kvällen i högkvarteret i hamnen med tända stearinljus på bordet och äter folklig fisk-mat. Galla ställer de andra mot väggen- med mig eller ej, ni måste besluta er. Dallas berättar hur hemskt Galla uppträdde i skogen, han mördade en oskyldig kvinna. Galla försvarar sig och säger att Dallas drog vapen och sköt mot sin underordnade. Det hela slutar med att först Joshua, och sedan Dallas reser sig och gör honnör inför sin ledare Don Gallas. Josias kastar iväg sin tallrik och stormar därifrån.

Gallas följer efter Joshua in i ett rum där Joshua ska använda sina first-aidkunskaper. De hinner inte in i rummet innan Gallas drar sin revolver och trycker den mot Joshuas nacke. Joshua får återigen svära sin trohet. Galla berättar att adelshusen måste falla och det kommer att bli så att Joshua får se sin familj och sina gamla vänner brinna. Joshua säger att det självklart måste göras- i inkvisitionens namn, men vill samtidigt höra att även Galla ser Euhippos som ren och fläckfri, vilket Galla gör. Galla helas av Joshua.

Dallas går in i rummet där Euhippos sover och väcker honom. Dallas vill veta var Pauline finns och vad Euhippos har gjort med honom. Euhippos skickar ett mentalt budskap till Josias, ”hjälp!” och säger att han inte vill prata om detta. Dallas försöker trycka honom på information då Josias störtar in och vill veta vad Dallas gör med Josias broder. Det hela slutar med att Euhippos med en mental befallning får Dallas att lämna rummet.

Dallas går ut i samlevnadsrummet och välter det stora ekbordet så att de fem stearinljusen far i golvet. Joshua kommer ut och de reser varsin stol och sätter sig och pratar. Dallas berättar att brodern inte är så ren och fin som Joshua tror. Dallas berättar om Pauline, och att Euhippos var gift med henne, slog henne, gjorde så barnet försvann, och sedan då Pauline fick Gardet att utreda detta mutade Euhippos gardisterna och kom på det sättet undan. Joshua skakar på huvudet och säger att detta var ett självklart beteende för en adelsman- han kan inte se något konstigt i Euhippos uppträdande. Joshua ifrågasätter om Dallas, som kommer från de fattiga delarna av New Panther börjat jobba för arbetarna och Kollektivet, istället för Inkvisitionen. Dallas tittar honom in i ögonen och säger att han är akolyt för att i förlängning göra människors liv bättre, han avkräver Joshua ett svar till vad som driver Joshua. Joshua sitter svarslös, han vill inte, eller kan inte svara.

Josias går in till Galla och svär honom trohet mot att Galla lovar att Euhippos ska skyddas till varje pris. Detta går Galla med på.

Mörkret sänker sig över hamnkvarteren och utanför lagerlokalen exploderar staden i förlustelse, vanvett och extas- Förmörkelsen är här!

Spelpass 2. del 1.

Förmörkelsen närmar sig och akolyterna sover tungt i sina sängar efter första dagens upptäcktsresa i sitt gamla liv- New Panther. Under natten drömmer de alla samma rum. Var och en av akolyterna sitter på sin säng i barndomsrummet och är nu en tio år gammal pojke som i nattens mörker dinglar med fötterna strax ovanför marken. Allting är sig likt, skrivbordet står där det ska stå, golvet är samma färg som förut, leksakerna i hörnet finns kvar- och den där fläcken i taket ovanför kudden som förvandlades till ett ansikte strax innan ögonen gled igen. Något är dock annorlunda- rummet omges av tunga mörkröda draperier och luften är tjock av frän stickande doft av Acaciablomman. Något rör sig bakom draperiet, och plötsligt kliver en kvinna fram och stirrar på den lilla pojken på sängen. Hennes blick är desperat och mycket bestämd. Hon rör sig mot honom med sin långa smala kropp. Öronen är spetsiga och sticker fram ur det blonda hårsvallet och runt hennes hals hänger en pulserande röd ädelsten. Kvinnan pratar på ett okänt språk, och ändå hör barnet hennes röst i huvudet. ”Hon kommer snart”. ”Hon kommer snart!”. Kvinnans ansikte förvrids av hopplöshet. ”Hon som törstar! Demiargen.”

Kvinnan tycks höra något ljud, vänder sig och slinker in bakom draperiet och utbuktning i tyget där hon står försvinner. In genom dörren kliver pojkens mamma och pappa in. Det är dock något som inte stämmer. De båda föräldrarna bär tunga kängor och är ovanligt storväxta. Pojken på sängen tittar upp på deras flinande ansikten, och i samma stund som föräldrarna kärleksfullt greppar varandras händer blir det uppenbart att det är häxan Judah Ezar och Inkvisitor Lukos Givrillion som, iklädda mamma- och pappamasker, klivit in i rummet. De båda går skrattande fram till draperierna och drar undan dem. Rummet visar sig vara omgivet av stora fönster. Där utanför syns Eratoras planetyta som härjas av eld. På natthimlen störtar brinnande meteoriter som fallna änglar. Den väldiga oceanen bortom kontinenten kokar och upp ur havsytan reser sig torn och byggnader och en väldig stad, som först tycks vara täckt av miljarder myror. Det är inte myror. Det är liv. Inte mänskligt liv.

Akolyterna vaknar upp i sina sängar. Josias Revu tittar ner i sin säng och upptäcker att den är fylld av små svart skalbaggar. Han ska precis kasta sig ur sängen då han ser att en liten flicka sitter i fåtöljen på andra sidan rummet. Hon skrattar och ler och försöker sträcka en hand mot honom. ”Jag kan inte komma till dig”, säger hon, och när hon rör sina armar skramlar de kedjor som hänger från hennes kropp och binder henne fast i stolen. ”Du måste komma till mig!” Josias vaknar på riktigt. Flickan är borta men insekterna finns kvar och kravlar över hela hans kropp. Josias rusar upp ur sängen och ut i matrummet där han i panik försöker borsta bort insekterna.

Då Dallas vaknar står någon i rummet. Sivion Two-Face rotar i Dallas grejer. Dallas pressar honom att berätta att Sivion försökt komma tillbaka till Misfits genom att karva av sin tatuering med rakblad. Sivion blev dock inte insläppt hos Misfits utan ber om Dallas hjälp.

Joshua beordrar tjänarna att rensa ut insekterna i Josias rum och sällskapet slår sig ner för att äta frukost och planera sina insatser. De kommer överens om att eftersom de är i fiendeland ska ingen av dem ge sig av ensam.

Dygnets studier av Kapten Hansels förvirrande och ofta motsägande klotter har gett resultat. Bland anteckningar om olika kroppsliga krämpor, strödda svordomar och klotter i marginalen framkommer att Kapten Hansel till stor del fokuserat sina efterforskningar på en del av Secret Service- Saniteten. Saniteten är en avdelning som på planetnivå arbetar för att rensa ut stadsfientlig information från databaser och arkiv.

För tiotal år sedan tog Saniteten över en utgrävning i ett träsk några dagsresor med bil söder om New Panther. Godset från grävningen försvann och flera av de inblandade arkeologerna avled senare under mystiska omständigheter.

Kapten Hansel har även antecknat saker om alla de sjukdomar och epidemier som bröt ut strax efter att dataviruset slog till- dessa sjukdomar drabbade framför allt de fattigare delarna av staden. Dessutom visar det sig att viruset slog till med full styrka vid ett exakt klockslag och redan nästa dag fanns hela organisationen på plats för att försätta planeten i karantän.

Mycket mer information ser ut att kunna dras fram ur undersökningen, men för detta krävs Kapten Hansels samarbete- eller månader av studier och biblioteksarbete...

Joshua får av Valeria Pyrrhus reda på var brodern Euhippos gömmer sig och hela gruppen akolyter åker till Ficaias Vårdhem- ett mentalsjukhus för stadens absolut rikaste invånare. Omgärdad av ett svart metallstängsel ligger vårdhemmet- ett gulputsat slott- på en kulle i utkanten av staden. Akolyterna mötts av Direktör Goria, en storväxt uniformerad man som visar dem till huset. Gräsmattan täcks av grupper av intagna adelsmänniskor som spelar kort, läser och konverserar. Här och var finns även blåklädda skötare. Precis vid ingången far plötsligt en patient upp och börjar skrika om insekterna som kryper överallt på honom. Direktör Goria kastar sig över honom och neutraliserar patienten med ett kraftigt armlås.

Brodern Euhippos visar sig ha ett eget torn med ett speciellt rum där han kan spännas fast och få elstötar. Hela avdelningen täcks av hans mural-målningar som föreställer planeten, bisarra geometriska mönster som smärtar i ögonen- och på ett ställe: en bild av akolyterna som tittar på bilden av sig själva.

Euhippos sitter på en säng i sitt rum och ritar en bild av en kvinna, som visar sig vara Pauline. Det runda rummet omgavs av tunga mörkröda draperier. Joshuas bror är nu svart i huden efter att ha vandrat ut i öknen och funnit ett Eldshål som han stirrat ner i- och förvandlats till en Eldsburen, en profet. Detta gjorde honom vansinnig under flera år och han ”förlorade” då sin fru och hennes barn.

Euhippos berättar att han stängt in sig på mentalsjukhuset eftersom han är jagad av mäktiga psykers och andra. De hålls dock borta av honom här. Euhippos berättar även att adelshuset Pyrrhus är korrumperat, och han uppmanar sin lillebror Joshua att ta över det från Valeria. Euhippos klargör att han inte tänker befatta sig med Polydekus och Nicodemus Asa (Juda Ezar).

Under samtalets gång tittar Dallas ut genom fönstret och får se att patienterna nere på gräsmattan tycks ha blivit vansinniga. Ett blodigt slagsmål har brutit ut där patienter och vårdare ursinnigt slåss med varandra. Små svarta insekter slår sig ner lite överallt i rummet, likadana som fanns i Josias säng efter drömmen.

Euhippos ber om hjälp att kontrollera sina vilda krafter och Josias sätter sig ner med honom på sängen och vandrar in i hans medvetande. En isande kyla lägger sig över rummet, de bådas pupiller far bakåt och försvinner och Josias befinner sig plötsligt djupt inne i Euhippos medvetande. Det han ser chockar honom. I hans eget medvetande består ”kraften” av ett ”rum”, en grotta och så även för andra psykers Josias varit i kontakt med. I Euhippos inre är denna grotta väldig, enorm bortom allt förnuft och fullständigt tom. Med andra ord en potentiell kraft bortom allt förstånd. Mötet med detta blir för mycket för Josias och han kastas ut ur den Vilda Psykerns hjärna, far bakåt från sängen och svimmar för ett ögonblick av smärtan.

I samma stund hör sällskapet högljudda dunk på dörren och Galla gör för att undersöka. Genom dörrens titthål ser han direktör Goria som slår sin blodiga panna mot dörren. Galla sliter upp dörren och möts av Gorias vansinniga blick. Direktören för mentalsjukhuset kastar sig mot Don Gall för att slita av hans strupe med tänderna. Han hinner dock inte mer än lämna marken innan Gallas revolver blåser bort halva ansiktet. Innan Don Galla slår igen dörren hinner han se ytterligare två blåklädda vårdare som med galen blick rusar rakt mot dörren. Don Galla reglar och låser, och hör de båda vårdarna slå sina ansikten mot träet på andra sidan dörren.

En flickas röst (samma som talade till Josias på morgonen) får Dallas Winston att öppna dörren och de två vårdarna kastar sig in, för att få med sig Euhippos därifrån. Dallas låter en av dem falla över sig, rullar bakåt och håller upp kätterskt förvridna mannens huvud så att Kommissarie Joshua Pyrrhus kan spränga huvudet med ett välriktat skott från en enorm Bolt Pistol. Don Galla drar till sig den andre med sin piska och avrättar honom på nära håll.

Joshua kastar upp sin bror på axeln. Josias vaknar upp och sällskapet tar sig ut i hallen där de möts av hord av vansinniga adelsmän i vitt och blåklädda vårdare. Med en mental ansträngning som får taket att täckas av is söver Josias de flesta av dem. De andra skjuts ihjäl eller slåss ner av Dallas armbågar på väg ut. Akolyterna slänger in Euhippos i bilen och lämnar Ficaias vårdhem bakom sig.

Don Galla beordrar Joshua att köra ut ur staden, istället för att åka tillbaka till Pyrrhus skyskrapa. Akolyterna kör längre och längre bort från civilisationen, på små grusstiga far man genom skogar, förbi kulliga landskap, övergivna fabriksområden och jordbruk.